Hon var drottning men oändligt ensam

Tre böcker om Kristina – bakom masker och roller

Publicerad 2020-02-20

Drottning Kristina (1626–1689) målad av Sébastien Bourdon.

Gustav III och Kristina är ända in i våra dagar de svenska regenter som har intresserat sig mest för de sköna konsterna. Gustav III vurmade för teatern och operan, Kristina skrev maximer och en självbiografi. 

Den senaste tiden har intresset för annat än Kristinas sexualitet – ett intresse som speglar vår tids upptagenhet med sexuell identitet, inte Kristinas – resulterat i åtminstone tre böcker. Anna Zillis Drottning Kristinas sångerskor, Eva Hættner Aurelius färska utgåva av Kristinas memoarer, samt Kristinas Maximer, översatta av Horace Engdahl.

Tillsammans speglar de Kristinas intresse för de sköna konsterna, där operan och musiken stod henne närmast, tätt följda av litteraturen. 

Zilli skildrar Kristinas liv i Rom, hur hon fungerade som mecenat för ett antal kvinnliga sångerskor och öppnade stadens första offentliga operahus 1671, Teatro Tordinona. Där lät hon uppföra operor av bland andra Cavalli och bidrog dessutom till flera nyskrivna prologer. 

Zilli skriver även om Kristinas kungliga akademi, L’Accademia Reale, och deras sammankomster där man gärna diskuterade passionerna, ett ämne i tiden, och som tidigare utforskats av Stefano Fogelberg Rota.


Men hon skrev alltså själv, såväl en självbiografi, oavslutad eller rent av övergiven, liksom de runt 1 500 maximerna, publicerade postumt. Självbiografin har publicerats tidigare, men denna textkritiska utgåva korrigerar en del missuppfattningar från tidigare utgåvor. 

Hon ville påverka om- och eftervärldens bild av Sverige och hennes regentskap, inte minst franska krönikors anklagelser. Vi kan också se hur hennes intresse för Alexander den store återkommer i maximerna, denne grekiske hjältekonung som hade en mytisk framtoning långt fram i tiden.

I Maximer är hon författare. Vi måste minnas tiden, att hon var regent och alltså löd ingen annan än Gud. Tiden saknade det som för oss är självklart – mänskliga rättigheter. Kristina må ha varit privilegierad, men som drottning var hon samtidigt ensam på ett sätt vi nog inte riktigt kan föreställa oss: ”Det är en större lycka att inte lyda under någon än att befalla över hela världen.”


1600-talet satte vissa moraliska begrepp högt, som Engdahl påpekar i inledningen är franska termer som mérite, fortune, honnêté eller gloire svåra att översätta då de hade en specifik klangbotten som i dag har gått förlorad. Duglighet, lyckosam, moralisk hederlighet eller ära är egenskaper som fått en viss patina över sig, de leder också lätt fel.

Kristina, liksom maximgenren, sökte komma åt människans väsen, hur hon egentligen var bakom roller och masker; ett kärnfullt sanningssägande bortom konvenansen. Mycket skulle kunna sägas om dessa maximer, flera har överlevt tiden med förvånansvärd pregnans, men: ”Tala väl är tala kort.”

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.