Vilse i digitala tider

Jon Weman läser ett brett svep över vår samtids liv på nätet

helskärm

Andreas Ekström, journalist på Sydsvenskan och tidigare författare till bland annat Googlekoden från 2010, återkommer till utvecklingen i den digitala världen i den korta Att hitta. En bok vilken, som titeln antyder, präglas av en viss vilsenhet, inte nödvändigtvis på något dåligt sätt. Ekström avstår från den bland självutnämnda nätprofeter och framtidsforskare annars utbredda ovanan att tro att utvecklingen kan fångas i en enda klatschig fras eller metafor.

Han gör i stället ett brett svep över frågor som svårigheten att skydda privatlivet på ett nät som inte ser någon skillnad på skvaller och relevanta nyheter, maktpositionen ett fåtal privata företag har i den nya offentligheten, nätneutralitet och hur algoritmer formas av marknadslogiken.

Att hitta är varken alarmistisk som säg Jonathan Foyers World without mind eller euforisk som nätföretagens egna manifest. Snarare är tonen melankolisk; en av de första observationer han gör är hur telefoner med GPS har trubbat av hans tidigare ofelbara lokalsinne. Några av bokens mest djupgående intervjuer är karaktäristiskt nog med en sjökapten och en kartritare, vars analoga färdigheter i dag blivit delvis onödiga. Det är välskrivet, bitvis med närmast poetiska kvalitéer.

Tidigare uppfinningar behövde först utformas, sedan produceras och kunde först därefter börja spridas bland allmänheten, vilket gav tid för samhällsvetare, humanister och politiker att diskutera, och ibland reglera, dem först. I dag, påpekar Ekström, lanseras en ny programvara ena dagen och har fått global spridning nästa, vilket lämnar alla avgöranden till teknikerna och företagen. Ett mönster han menar vi måste bryta, men inte har några speciellt konkreta idéer om hur.

Begränsningen med Att hitta är att den sällan når särskilt djupt – inte mycket bortom de första tio sökträffarna, om man så vill. När Ekström resonerar kring Facebooks kommersiella logik är det exempelvis rätt tunt jämfört med de granskningar experter som Tristan Harris gjort av hur sociala nätverk manipulerar oss psykologiskt.

Bokens sista avsnitt tar överraskande upp författarens egen upplevelse av att diagnosticeras med en allvarlig kronisk sjukdom. Det är fortsatt välskrivet, gripande trots sin tillbakahållna saklighet, men kopplingen till ämnet i övrigt är ganska oklar. Å andra sidan: kanske var poängen att vissa konstanter i den mänskliga tillvaron består, oavsett hur mycket världen digitaliseras.