Världens räddning i hästar och odling
När Wendell Berry introduceras på svenska är det med inspirerande visioner
Publicerad 2018-01-07
En kritik av kapitalismen som utgår från matjord, kan det vara nåt att ta på allvar? Och ligger verkligen världens räddning i att de stora städernas arbetslösa återvänder till landsbygden? Och lär sig odla näringsrik mat igen och att använda häst i stället för fossilbränsledrivna maskiner.
Med essäsamlingen Konsten att vara här – texter från ett annat Amerika 1969–2016 introduceras poeten, essäisten, lantbrukaren och miljöaktivisten Wendell Berry för första gången på svenska. Översättaren Per Helge (som i många år drev Västmanlandsbaserade kulturtidskriften/förlaget Rallarros) har valt ut de nio texterna som spänner över vida fält.
Wendell Berry, nu 83, har hoppingivande nygamla visioner och en mänsklig tyngd som gör honom sällsynt övertygande, även om han säkert kan kallas nostalgisk eller idealistisk. Han utgår från konkreta amerikanska åkrar och ängar som på grund av det alltmer industrialiserade jordbruket sedan kriget systematiskt utarmats, eroderats och förgiftats och vidgar sina resonemang till filosofiska, ekonomiskhistoriska och civilisationskritiska nivåer.
När han skriver om matjorden som ”oavbrutet omvandlar död till liv, oavbrutet förser alla som lever på den och av den med vatten och föda” kan han låta som en religiös mystiker. Men varför inte. Det är matjorden som förser oss med mat. Matjorden kan inte skapas, bara vårdas med vördnad och kunskap och erfarenhet. Den har den märkliga egenskapen att både dränera och behålla vatten, det fossilvatten som är en annan livsviktig jordisk gåva som den moderna människan måste inse är begränsad.
I essän om sina arbetshästar beskriver han levande hur trivsamt det är att arbeta med dem och sedan utfodra dem på kvällen. Man riktigt hör dem rofyllt mumsa på havren. Och han menar på allvar att hästar är bättre i ett mindre jordbruk än traktorer och andra maskiner. Han tar Amishjordbruken som exempel på sådana hållbara, produktiva och välmående jordbruk. Och håller fram Kinas småskaliga ”trädgårdsjordbruk” som skötts intensivt och kunnigt för hand och varit maximalt bördiga i hundratals år.
Wendell Berrys ”röst” och inflytande i USA jämförs med den ”skogslevande” Henry David Thoreaus. Båda ställer naturens livgivande men sköra system mot industrialismens oansvariga skövlande i jakten på profit, båda värnar om ett enkelt leverne och individuellt självbestämmande. Båda argumenterar för civilt motstånd mot en orättvis statsmakt som historiskt gynnat storföretagen och kapitalägarna – inte de enskilda medborgarna, småbönderna, arbetarna i giftiga gruvor, de små skogs- och markägarna.
Som ung hade Berry en lovande karriär som poet och litteraturlärare vid Stanford men på 60-talet flyttade han med fru och barn tillbaks till Kentucky, till sin födelseort Port Royal där föräldrarna hade en gård som gått från far till son i fem generationer.
Arbetet som lantbrukare i en trakt som han känner sen pojkåren blir sedan utgångspunkten för allt Wendell Berry skriver. Det har blivit både romaner, poesi, välbesökta föredrag runt om i landet och den sorts inspirerande naturnära och bildade essäer som ingår i Konsten att vara här.
