Babblig bibbla med lysande lästips

Alice Kassius Eggers om mötet mellan diskbänksrealism och brittisk nördsmarthet

Publicerad 2017-09-21

Ali Smith (född 1962), brittisk ­författare.

Att öppna Ali Smiths bok Bibliotek påminner så mycket om att gå in i ett fysiskt bibliotek att effekten blir nästan kuslig. I ett av bokens många citat om fenomenet bibliotek skriver Clare Jennings: ”Bibliotek kan verkligen leda en vilse på bästa tänkbara sätt”, och när jag för tredje gången lägger en beställning på böcker Smith fått mig att bli nyfiken på tänker jag på hur nära vilseledning och inspiration ligger.

Den vilseledande effekten kommer av en säregen kombination av babblighet och precision. Smith står med en fot i en brittisk diskbänksrealism där ungdomar driver runt på tågspår med cigg och hund, och den andra i en lika brittisk nördsmarthet. En kombination som tjänat både Sherlock Holmes och Jarvis Cocker, men som får svårare och svårare att göra sig hörd i samtidens begär efter förenklingar.


Utom kanske på just bibliotek. Som bibliotekspersonal är jag möjligen jävig men efter att ha mött Smiths många röster i ämnet finner jag det styrkt att bibliotekens roll som oas är ohotad. Och som av en händelse presenterade KB häromveckan en första rapport om en nationell biblioteksstrategi där det står att läsa: ”Biblioteken förser dem som vill bilda sig en uppfattning med underlag och kunskap. Vi talar just om att bilda sig en åsikt.” En typ av språklig fokusering Smith antagligen skulle applådera (så länge den också får materiella konsekvenser).

För även om det inte uttalas i Bibliotek är bildningen skillnaden mellan ett bibliotek och ett rum med böcker. I ett vittnesmål från Karachi berättar Kamila Shamsie om hur biblioteket skilde sig från bokhandlarna genom ett utbud som inte bara var ”flygplatsbästsäljare”. Att hennes glädjefyllda minnen från ”diktaturens förskräckliga dagar” antagligen helt och hållet var bibliotekets förtjänst. Biblioteket som utgångspunkt för världen.


Och det är i rollen som utgångspunkt även Biblioteks storhet ligger, även om det dessutom är en bok rik på hjärtskärande poetiska långsökta berättelser ur författarens fantasi. Genom Ali Smith vill jag inte bara läsa om Lavinia Greenlaw, vars Musikens betydelse för flickor i retrospektiv känns som en sällsam stjärna i nåt slags språklig populärvetenskaplig självbiografisk genre utan namn. Utan också D H Lawrence, Katherine Mansfield och den mindre kända Olive Fraser som ägnas ett av Smiths olydigt sammansatta hybridkapitel.


Värt att nämna är också min känsla av tacksamhet inför Niclas Nilssons koncentrerade, lyssnande, översättning: ”Kropparna som hängde i slaktarens fönster med det röda och det vita där köttet mötte fettet. Klockans verk i asken i mörkret.” Allt mindre lyhört än så hade kunnat leda till akut nedsmutsningsdepression för alla musikaliska poetskallar.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.