Diagnosen som räddade livet på Lina

Anna Andersson läser en flyhänt självbiografi om autism

Publicerad 2017-05-19

Lina Liman (född 1980), journalist och författare.

Diagnosen autism har ökat snabbt i Sverige. En del talar om epidemi, andra om modediagnos men inom forskningen finns inget som tyder på det – snarare tycks ökad medvetenhet och mer kunskap ha fått ner underdia­gnosticeringen.

Lina Liman vet vad en utebliven diagnos kan kosta.

Hon var 32 när hon fick den och då hade hon först genomlevt en barn- och ungdom med en tilltagande känsla av utanförskap, och som ung vuxen sju år inom psykiatrin.

Hon var djupt deprimerad, med en så stark känsla av vara att en belastning att hon flera gånger försökte avsluta sitt liv. Ingen förstod vad roten till hennes problem var, varför hon kände sig så apart.

Hon beskriver det som att dia­gnosen gav hennes liv en ny början.


I ”Konsten att fejka arabiska” varvar Liman en kronologisk berättelse om sitt liv med personliga beskrivningar av hur hennes autism tar sig i uttryck. Den förra berättar om trygg start i en kärleksfull familj, en skolgång som i hög grad räddades av goda prestationer (men som också präglades av anorexia), en påbörjad karriär som journalist och så de nattsvarta åren inom psykvården.

Den senare beskriver till exempel hur det är att leva med en överkänslighet för sinnesintryck, inte minst ljud, det hart när omöjliga i att inleda en kärleksrelation när man inte förstår ickeverbal kommunikation och hur utmattande det är att aldrig kunna gå på autopilot i vardaglig, mellanmänsklig interaktion.


Att Liman är journalist märks, det är flyhänt skrivet utan några mer avancerade gestaltningar. Hennes lite svala, exakta beskrivningar av hur svårt hon har att uttrycka känslor är effektiva. Den kronologiska delen är ibland onödigt detaljerad – som alla dessa människor som nämns vid namn men sen aldrig återkommer i berättelsen – men det är en randanmärkning.


Framför allt gör hon en viktig folkbildarinsats.

Utan att förenkla avdramatiserar hon autism. Det är en funktionsvariation som gör livet svårare – men med lite anpassning kan man leva ett rätt så vanligt liv ändå.

Och ja, hon har en del specialbegåvningar men å andra blir hon helt utmattad av en middag med vänner.

Det viktiga är att hon nu vet vilka problem hon har och anpassar sin värld efter det, i stället för att försöka anpassa sig själv efter världen.

Det var en kamp som höll på att kosta henne livet och som förhoppningsvis så få som möjligt ska behöva föra.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln