När livet och döden blir en handelsvara

Göran Greider

Göran Greider: Håll marknaden bort från vård, skola och Springsteen-konserter

När Bruce Springsteen gav några konserter i sina hemtrakter i New Jersey 2009 satte han ett lågt biljettpris: 95 dollar för de dyraste. Strax innan hade Rolling Stone sålt biljetter för 450 dollar.

Ekonomer reagerade på Springsteens tilltag; de räknade ut att han förlorade omkring 4 miljoner dollar på att inte ta ut ett marknadspris. Varför var han en sådan ekonomisk idiot?

Därför att han ville vara lojal mot sina arbetarfans. En rockkonsert är inte en vara. Den är en social händelse. Att ta ut ett för högt pris skulle korrumpera denna sociala händelse och många av hans största fans skulle heller inte haft råd att gå.

Vad som inte kan köpas för pengar, av den amerikanske moralfilosofen Michael J Sandel, är en av de mest klargörande böcker jag läst om vad det expanderande marknadssamhället gör med oss. Hans tes är att marknaden inte alls, så som ekonomerna hävdar, är neutral. Han menar att i det ögonblick vissa nyttigheter eller verksamheter bjuds ut på en marknad så förändras de: värdet av dem degraderas.

Sandel lägger fram otaliga exempel, oftast ur en genomkommersialiserad amerikansk verklighet, där hans älskade baseboll blivit en marknadsarena, både i sportreferaten och i försäljningen av autografer. En del är drastiska: Vad skulle hända om en marknad för försäljning av fortplantningsrätter infördes?

Ekonomer som letat efter metoder att bekämpa överbefolkning har föreslagit att varje kvinna får ett intyg på sin rätt att föda ett barn. Hon kan då välja att sälja sin rätt till dem som vill ha fler än ett barn men får då själv avstå från att skaffa barn. Ekonomen själv tänkte sig att fattiga, nunnor och ogifta fastrar säkert ville sälja en fortplantningsrätt.

De flesta upplever förslaget som stötande. Men varför? Sandels återkommer ständigt till de två argumenten mot marknadfieringen: Det ena är att det ger de som har gott om pengar större inflytande, i det här fallet möjligheten att skaffa många barn. Det argumentet är välbekant: Marknad befrämjar ofta ojämlikhet.

Men det andra argumentet mot en marknad för fortplantningsrätter står i allmänhet inte lika klart för oss: att värdet av föräldraskap korrumperas när det görs till en vara.

Ekonomen Gary Becker har föreslagit en marknad för invandring till USA. Låt den som är beredd att betala för att komma in i USA göra det, särskilt flyktingar som flyr svårt förtryck har ju ett starkt incitament att betala. (I mildare form har Beckers förslag faktiskt genomförts). Sandels invändning är: Hur förändrar det vår syn på flyktingar när de förknippas med betalningsförmåga och medborgarskap blir en penningfråga?

I spåren av åttiotalets aidsepidemi växte det i USA fram en andrahandsmarknad för livförsäkringar. Bolag köpte aidsdrabbade patienters livsförsäkringar, betalade premierna och väntade sedan på att de skulle dö så att vinsten kunde kammas in. En bra affär för båda parterna, kan tyckas.

Sedan kom bromsmedicinerna.

Många bolag blev ursinniga över alla pengar de förlorade på att aidspatienternas liv förlängdes. I branschen cirkulerade skräckhistorier om patienter som fortsatte att leva vidare, år efter år.

Ett annat exempel på varufieringen av livet är när företag tjänar pengar på att deras anställda dör. Många stora bolag försäkrar nämligen sina anställda, utan deras vetskap, och när de dör utfaller försäkringen – men inte till de anhöriga utan till bolaget. Efter terrordådet 11/9 blev många upprörda över att så mycket livförsäkringspengar gick till företagen, inte till offrens anhöriga. Döden blev en handelsvara.

Viktiga värden – som har med liv och död att göra – korrumperas när de blir till en vara. Marknadsmekanismen blir till en marknadsnorm, skriver Sandels och därmed blir det också allt viktigare att tjäna mycket pengar. Kommersialiseringen av alla livsvärldar ser han som epidemisk. Det finns amerikanska skolor som betalar elever två dollar om de läser en bok. Men då ersätts det inre motivet för att göra vissa saker med ett yttre motiv – ett slags muta, med kortvarig effekt.

Och det intressanta är att marknadsekonomiska incitament ofta fungerar så dåligt. I ett experiment fick olika elevgrupper i uppgift att samla in pengar för cancerforskning. En elevgrupp gavs provision på pengarna de samlat in medan en annan innan de gick ut enbart fick höra ett peppande tal om att de gör nytta för en god sak. Det visade sig att den grupp som samlade in mest pengar var den som var oavlönad.

Varför?

Därför att varufieringen av en verksamhet eroderar dess moraliska värde. Kommersialiseringen urholkar känslan av moralisk förpliktelse eller idealitet. Ta handeln med utsläppsrätter; sannolikt leder den till en mer instrumentell syn på naturen.

Michael Sandels argument borde kastas rätt in i debatten om vinster i välfärden. Vårdföretagarna och riskkapitalisterna klarar inte Sandels moraliska argument.

Jag tror nämligen att ett avgörande skäl till varför så många människor, långt in i borgerligheten, känner ett starkt obehag inför marknadsmekanismens närvaro i vård, skola och omsorg är just känslan av att värdet av verksamheterna sänks, korrumperas, när de blir en vara.

Reklam för en friskola degraderar värdet av kunskap. Erbjudandet man får om att bli kundmedlem i ett apoteksbolag när man står vid kassan sänker värdet av hela denna nyss så icke-kommersiella verksamhet.

Kan man köpa vänskap? Nej. All den olust du känt inför marknaden men inte kunnat formulera! Här formuleras den!