Göteborgskravallerna - så gick det sen
Publicerad 2013-03-14
Simon Felix Adlers debut ”Göra rätt” en angelägen roman om rättsliga skamfläcken
Adam, berättarjaget i Simon Felix Adlers debutroman Göra rätt, med undertiteln Kravallerna, är en ung man som förvandlas från politisk oskuld till hårdför aktivist under de kaotiska dagarna i juni 2001 som i den officiella historieskrivningen kallas ”Göteborgskravallerna”. I öppningsscenen sitter Adam häktad och hans ringlande väg till förhörsrummet och cellen berättas i tillbakablickar.
Genom att korsklippa mellan Adam ensam i det slutna, stillastående nuet under skuldbördans tyngd och hans upplevelser i den stigande våldsspiralens larm, ger Adler sin i grunden klassiska utvecklingsroman en filmisk nerv, som är medryckande men också inledningsvis gör prosan stressad, andfådd.
Adam är i begynnelsen en politiskt ganska ointresserad före detta fotbollshuligan som inte träffat sin alkisfarsa på många år och relationen med morsan är trevande likgiltig. När han vaknar sönderslagen hemma efter en brakfylla utan att minnas någonting, börjar han ta det lugnare med kröken och även om han emellanåt kan sakna kicken en sjudande, sjungande läktare ger, har våldet förlorat sin attraktionskraft.
Allt börjar med att Adam blir förälskad i Sara, som ska till Göteborg och demonstrera, så han hakar på. Bland de människor som Adler grupperar ut kring Adam i lägenheter, på kaféer och i demonstrationstågen, finns både lågande förkunnare av det revolutionära våldets rättfärdighet och tvivlare.
Både yttre och inre skeenden är effektivt, för att inte säga forcerat skildrade. Det höga berättartempot gör till en början personteckningen summarisk och dialogen fattig på individuella särdrag. Men från det att Adam grips i sin lägenhet i Stockholm över förhör, rättegång och skriande hård dom, till fängelsevistelsen, får Adlers prosa en lugnare, säkrare andning, en närvaro i språket som bär ända till slutet. Göra rätt är en skildring inifrån av en tankevärld som jag fick inblick i två månader efter det veckolånga undantagstillståndet som kulminerade när svensk polis, hysteriskt påhejade av medierna, sköt mot demonstranter för första gången sen Ådalen 1931.
Jag fick då ett telefonsamtal från en italiensk journalist som skulle göra ett uppföljningsreportage och behövde en tolk när han träffade företrädare för det mytomspunna Svarta Blocket. När Adam i slutet av romanen tänker ”För om det blev upplopp vid varje nassedemonstration kanske polisen skulle sluta ge dem tilllstånd att demonstrera”, är det ett nästan ordagrant citat från ett av de samtalen. Man kan ju tycka att erfarenheterna av Göteborgskravallerna, Seattle och Genua, redan då hade gjort den tanken befängd.
Men det förändrar inte att Göra rätt är ett vittnesbörd om den skamfläck som det rättsliga efterspelet till Göteborgskravallerna var och är, med dess förfalskade bevis och extremt hårda straffpåföljder. Detta är en angelägen roman av en författare vars tveklösa begåvning är på väg att finna sin form.
