Vilt, vackert och våldsamt

Författaren och översättaren Kristian Carlsson har i höst gett ut en stor, storslagen, krävande, givande, utmanande, komplicerande, genreöverskridande bok med titeln Filialer för associationslogistik. Den är svår att omfatta. För stor för Sveriges största poesiförlag Albert Bonniers, enligt ett refuseringsbrev som finns tryckt på omslagets baksida. Förläggare Nirstedt ”skäms verkligen”.

Det är lätt att göra det, inför den här boken. Och det är en viktig kvalitet hos den, kanske en del av dess ärende. För det här är en bok som på många sätt handlar om våld, ett våld som klibbar vid alla våra kroppar, fingrar. Ingen är oskyldig. Det är svårt att förstå. Det är hårt att försöka.

En text består av ett hundra ”understandings of war” som författaren hittat på Google och satt ihop till ett prosablock, alldeles massivt och tomt. Den följs av utsagor som: ”Ogrundad förståelse biter inte på ogrundat hat” och: ”Förståelse kan föras lika regelrätt som krig. Lika sällsynt är formen.”

Det här är en bok som kränger, både formellt och stilistiskt. Den arbetar med olika former och olika typer av språkliga material och den söker sig bortom genrer. Jag vill ändå hävda att det här är poesi, av egoistiska skäl, för poesins skull. För poesi kan vara just så här inkluderande. Expansiv snarare än exklusiv.

Carlssons dikter vidgar sig, men utan att bara gapa och svälja, de prövar olika saker, grepp, förhållningssätt. Det blir rörligt, ibland rörigt.

Man kan känna sig utsatt som läsare, kringslängd, rent av omkullkastad. Helt rubbad, av ett vilt och våldsamt, bitvis mycket vackert brus, som kanske är en avbildning av världen. Själva dess kopplingsscheman, och hur vi alla ingår.