Robotsex i den nya sköna världen

Nina Hemmingsson läser en satir som inte övertygar

Publicerad 2019-05-28

Marina Nilsson debuterar som romanförfattare.

Handlingen i ”Bobby Love”, Marina Nilssons debutroman, kretsar kring Swerotica AB, ett företag som säljer sexleksaker för kvinnor. Bokens huvudperson Cathrine, en ung framgångsrik kvinna, lägger en månadslön på att få med sig sexroboten Bobby Love hem.

I hemlighet avläser företaget alla hennes fysiska och psykiska reaktioner i samlivet med roboten. Resultaten vill man använda till att göra ytterligare förbättringar i robotens mjukvara.

Varken roboten eller hans artificiella intelligens är det viktiga i berättelsen. Det är ingen klassisk science fiction-roman. I stället är det relationerna mellan människor som är det centrala. Roboten är en mellanhand som fyllts med den kunskap om kvinnans lust och längtan som män tydligen har svårt att lära sig. Ett system som naturligtvis ger mer utrymme för att skapa goda konsumenter.


Samhället, vi befinner oss i en nära framtid, är inte så olikt vårt.
I den mån det förändrats så har det i stort gått i förväntad riktning. Det är många ämnen som avhandlas. Vår tids Metoo-rörelse tas flyktigt upp, en ny lag för en mycket liberal dödshjälp diskuteras, gentester är en naturlig del av rekryteringsprocesser och så vidare.

Allt detta ges lite för stor vikt för att bara vara stämningsmarkörer, men skildras för grunt för att väcka verklig nyfikenhet eller ge nya perspektiv. Det är det som blir det stora problemet för mig vid läsningen. Robotarna är som män och män är som robotar. När Cathrine och hennes väninnor diskuterar sex och relationer bränner det aldrig till och deras röster är svåra att skilja åt.


De två manliga huvudpersonerna, ansvariga för utvecklingen av Sweroticas sexrobotar, har tydligare personligheter. Detsamma gäller företagets kvinnliga chef. Jag stör mig visserligen på att författaren ofta låter dem förklara saker för varandra, sådant de rimligtvis redan borde känna till. En pedagogisk tjänst jag velat vara utan. Men spelet mellan de tre, och deras olika tolkningar av vad en kvinna vill ha, är ändå det som driver handlingen framåt.


Det som sägs om synen på den kvinnliga sexualiteten, bokens huvudsakliga tema, känns ofta rimligt och sant, men är knappast några nyheter. Det är fascinerande och skrämmande hur kvinnans sexualitet fortfarande är omgärdad av så mycket gissningar, godtycke och fördomar, från alla håll: vården, älskare, kulturen, politiken.

På allt detta hittar jag utan svårighet, tyvärr, tydligare och mer absurda exempel runt omkring mig än i Bobby Love. När verkligheten är mer skruvad än satiren, så blir satiren inte särskilt givande.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.