Skruvad konstfest

Ulrika Stahre går på Göteborgs internationella konstbiennal

Publicerad 2019-09-11

”Jag tänker, alltså är jag en del av labyrinten”, skrev den danska poeten Inger Christensen i en essä i slutet av 1970-talet, ett svar till Descartes välkända ”Cogito ergo sum” – jag tänker alltså är jag. Ett svar alltså på jagets isolering i världen, på en sorts autonom idé där jag är alltings mitt. Som delar av labyrinten hänger vi alla ihop – utan att alltid se varandra.

Så när GIBCA, Göteborgs internationella konstbiennal öppnar för tionde gången är lösenordet entanglement, svåröversatt till svenska men ungefär trassel, härva, intrasslande. Samband som inte är dualistiska. Individualitet som inte finns. Det betyder att biennalen liksom kröker sig inåt och runt, blir spiralformad. Spiraliserad.


Tydligast märks anslaget i verk som leker med begreppet tid. Min favorit är Black quantum futurisms Time travel experiments, tre korta filmer som gestaltar övningar i att upphäva tiden – att få nutid, dåtid och framtid att smälta samman. Kontrasten mellan den auktoritära rösten som ger instruktioner och den -rika, lite retrobetonade visualiteten är ganska storslagen. 

Verket visas längst upp i pannhuset på Röda sten, en utställningsplats där tiden, historien – framför allt den industriella historien – blir en väv, en kunskapsväv.

På Göteborgs konsthall är perspektivet delvis annorlunda eftersom den vita kuben, det neutrala utställningsrummet, ska problematiseras (igen). Nu framför allt som vit och normativ. Det största intrycket gör en liten göteborgsk samling verk som möjligen pekar framåt mot nästa biennal och jubileumsåret 2021, Göteborg 400 år. Knud Stampes stora tuschteckning till och om industriarbetet går inte att ta sig förbi, inte heller Hanna Kolenovics fina serie med vardagliga Göteborgsmotiv.


Men nu har vi halkat ur Temat. Trasslet. Antidualismen. Och det är en av de positiva tendenserna i denna biennalupplaga, att allt som visas inte är där för att illustrera ett tema. Konsten kan oftast tala på egen hand, och väl är väl det. Det är starka utställningsplatser som valts, förutom de redan nämnda och självskrivna är också Naturhistoriska museet med, samt Franska tomten och även stads-delen Haga.

Franska tomtens historia är av det osynliga slaget – en plätt i Göteborg gavs till Frankrike 1784 i utbyte mot kolonin Sankt-Barthélemy. Fransmännen garanterades handel, svensk-arna garanterades en möjligen lukrativ koloni. En win win-situation med tidens mått, nu en plump i det protokoll som håller på att avtäckas: den svenska slavhandeln. Men också en tråd att sakta nysta upp när staden Göteborgs industri- och -handelshistoria skrivs. Här visas Eric Magassas måleri och collage Walking with shadows samtidigt som det går att ta del av ett ljudverk av Ayesha Hameed – det koloniala arvet är i fokus.


På Naturhistoriska kämpar de biennal-installerade verken med både dioramor och den klassiska valen. Närmare ett århundrade av museihistoria och rester av en föråldrad syn på människans plats i världen, möter en del rätt texttunga men också stilfullt installerade verk. Lina -Selander & Oscar Mangiones Över-föringsdiagram nr 2 är en film som slår rakt in i relationen mellan människan och djuren, mellan kultur och natur.

Relationen är i gungning och en del av trasslet, sammanhanget. Part of the labyrinth visar också verk som arbetar mer rakt på vår tids ödesfrågor: klimatet, utsugningen av jordens resurser. Återkommande på de tre stora utställningsplatserna finns Oliver Resslers projekt Everything’s coming together while everything’s falling apart, dokumentära filmer av olika aktivistiska aktioner mot fossilindustrin. Vi kommer till vitt skilda platser, men med gemensam dramaturgi: idealistisk aktivism – sånger, slagord och blöta kläder – möter kravall-utrustad polis.

Det blev extra tydligt under öppningshelgen hur vi alla är en del av labyrinten – eller inte. Samtidigt som den tionde -Göteborgsbiennalen slog upp portarna i lördags blockerade 300 personer tre olika platser i Göteborgs hamn för att protestera mot satsningen på gas. Aktionen ”Folk mot fossilgas” kunde vara hämtade ur en Ressler-film – men det är troligen att se tillvaron som alltför spiralisk.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln