Magiska tecken på Moderna i Stockholm

Camilla Hammarström

Abstrakta sökaren Hilma af Klint får nytt liv

Hilma af Klints bilder kommer till oss som en flaskpost ur det förflutna. Kosmiska skapelser där det organiska och det geometriska ingår ljuv förening, den tidigaste daterad redan 1906. Länge kände man inte till hennes djärva abstraktioner, som aldrig visades medan hon levde.

Frågan om Hilma af Klint i själva verket är den första abstrakta västerländska konstnären har eggat konsthistorikerna. Men kan en konstnär som inte var med och påverkade sin samtid räknas till avantgardet? Avantgarde, en militär glosa som talar om män som slåss i frontlinjen för det nya och sina egna positioner, passar Hilma af Klint dåligt. Hennes utveckling skedde i en intim sfär av förtrogna, försvurna till spiritism och teosofi. Och målningarna var en del av det sammanhanget, en gestaltning av esoterisk erfarenhet.

Moderna museet använder den mjukare termen pionjär för ändå nita fast Hilma av Klint i sin tid. Och det känns riktigt att göra det, eftersom hon så tydligt står i förbindelse med det tidiga nittonhundratalets idéströmningar. Samma idéströmningar som även påverkade modernister som Kandinsky, Malevitj och Mondrian. Ockultism, spiritism och teosofi var en del av det andliga sökandet efter en värld som inte var synlig för ögat. Och som kunde gestaltas med ett abstrakt bildspråk.

Hilma af Klints bilder är emellertid hårdare knutna till lärorna. Ofta är de ett slags preciösa diagram över en ordning som konstnären är upplyst om genom medial mottaglighet. Och innehållet blir ibland viktigare än formen, trots att Klint var en tekniskt skicklig målare kan hon vara både kluddig och oprecis i linjen. Många gånger släpper hon det formella och ger sig hän åt den mediala verkligheten. Detta intryck förstärks av mängden verk i utställningen – hela 230 och den mest omfattande presentationen som gjorts av konstnärskapet. (Moderna museet har gjort en forskargärning genom att ta fram hittills okända bilder ur Klint­arkivet och konservera dem, samt digitalisera en stor mängd material. Bland annat Hilma av Klints många anteckningsböcker.)

Bildvärlden springer ur jugenderans vegetativa formspråk. Men det är ett utvidgat språk som omfattar både mikro- och makrokosmos. Från små celler till stjärnhopar. Löv och blomformer, böngroddar, frön, nötter, kärnhus, snäckor och spiraler. Och till det kvadrater, trianglar, oktaedrar och mandalaformer. Hennes viktigaste serie är Målningarna till templet där de mer än manshöga nästan muralliknande bilderna utmärker sig. Här finns en frimodig innerlighet som saknar motstycke under modernismen, och en komplexitet i formvalet som föregriper långt senare konstformer. Ibland får man känslan att dessa bilder med sina mystiska arabesktexter lika gärna skulle kunna vara gjorda i dag.

Hilma af Klint sysslade även med automatisk skrift och tecknande, långt före surrealisterna. Tillsammans med fyra andra kvinnor bildade hon gruppen ”De Fem”, som i skrift och teckningar mottog meddelanden från andevärlden. Dessa bilder, som är en aning kusliga, undertecknades kollektivt. Hilma af Klint gick sedan vidare och gjorde en serie mycket vackra pasteller utifrån gruppens undersökningar. Bilder som i sin enkla friskhet är underbart självklara.

Hilma af Klint rör sig mellan det tillkonstrade och omedelbara. Många gånger uppstår lyckliga föreningar, men ibland blir det bara rörigt. De sämre bilderna, ofta halvnaturalistiska, är likväl högintressanta i kraft av sina bildelement, som ofta är starkt sexuella. Som teosof ville konstnären överbrygga de kroppsliga lidelserna, så att de till slut blev ren eter. Men i skildringen av övergången tecknas genitala former och kroppar i kamp med varandra och sig själva.

Ville Hilma af Klint skapa betydande konst, eller var hon främst ute efter att missionera ett budskap? I sitt testamente skrev hon att målningarna fick visas först tjugo år efter hennes död, eftersom hon tvivlade på

samtidens förståelse.

Vad skulle hon tänkt om den reception som byggs upp kring henne i dag? Abstrakt pionjär visserligen, men samtidigt något av en särling med kuriösa idéer.

För det är inte själva idéerna som fascinerar oss, utan hur hon lyckas skapa andlig lyftning åt sin formvärld.