En påstridighet som är svår att motstå

Carl Fredrik Reuterswärds konstnärskap i helfigur på Moderna museet

Publicerad 2019-11-28

I reaktion mot en alltmer kommersialiserad konstmarknad lät Carl Fredrik Reuterswärd i januari 1963 sätta in en annons i New York Herald Tribune, där han deklarerade att han tog semester i nio år. Men det var signaturen Carl Fredrik Reuterswärd som tog ledigt, inte konstnären. Åren ägnade han åt att skapa nio objekt med titeln Kilroy.

Graffitifrasen ”Kilroy was here” kan tänkas vara raka motsatsen till konstnärens signatur med dess aura som garanterar ett konstverks äkthet och storhet. Kilroy är alla och ingen, den som skriver Kilroy blir vem som helst. Men Reuterswärd går inte så långt att han undergräver sitt eget värde på konstmarknaden genom att framträda helt anonymt. Det är en lek med signaturen inom en konstnärlig kontext. Så här i efterhand kan det kanske framstå som en aning kokett.


Projektet ställdes ut Moderna museet 1972 och delar av det visas nu igen, tillsammans med andra verk som leker med olika alias och konstmarknadens signaturfixering. Installationen Kilroy är dock en något annorlunda replik utförd år 2000. Det är uppenbart att konstnären är inspirerad av Marcel Duchamp och hans berömda Det stora glaset som Ulf Linde i samråd med Duchamp rekonstruerade för Moderna museet 1961.

På en rund spegel är föremål i olika metaller placerade, vilket leder tankarna till den alkemiska processen. Kroppsligheten gestaltas i bland annat ett avgjutet handavtryck, en spya och Kilroys hjärta i guld belyst av en röd laserstråle. En liten stege leder upp i luften och ned i den imaginära spegelvärlden. I fonden en form av segel. Här finns också en ögonformation av glas. Det är synnerligen intrikat och ger mycket att fundera över.


Den omedelbara känslan av att vara en kropp på jorden relateras till vad som öppnar sig i vårt inre: vår föreställningsvärld och förmåga att lyfta oss med hjälp av fantasin. När tankekraften gjuts samman med det förnimmande uppstår, precis som hos Duchamp, en intuitiv påstridighet som är svår att motstå.

Andra verk har inte samma densitet, utan framstår mer som smarta kommentarer. Exempelvis The complete list of invented artists (1973), en lista över påhittade konstnärer (alla manliga), vilket är en kommentar över bristen på nya uppfinningsrika konstnärer. Eller målningen Två flugor i en smäll (1975) där Picassos signatur satts samman med andra kända konstnärers i en svärm av flugor.


I en angränsande sal visas de teckningar som Carl Fredrik Reuterswärd utfört med vänsterhanden efter att ha drabbats av en stroke 1989. Stora, expressionistiska bilder med ofta ångestridna motiv. De saknar, naturligt nog, den finess som utmärker det tidigare konstnärskapet. Det handlar om råstyrka och vilja att skapa trots begränsningen.

Här visas även ett litet exemplar av konstnärens berömda hopknutna pistol Non-Violence (1982), verket som gjorde Reuterswärds signatur odödlig och närmast är synonymt med hans namn. Så ingår konstnären till slut i det kretslopp han själv gjorde karriär på att kritisera.

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.