Rättsdrama med feministisk twist

Svensk premiär i Västerås för Lucy Kirkwoods mäktiga pjäs

Amelie Björck

helskärm

Klass och kön är maktens parametrar i brittiska stjärndramatikern Lucy Kirkwoods pjäs ”The Welkin”. Pigan Sally Poppy dömdes till hängning för mord på herrskapets 11-åring 1759. För att skonas hävdade hon att hon var gravid. En jury av 12 kvinnor från Suffolk kommenderades in för att avgöra frågan. Lagen var männens territorium, men kvinnokroppen ett klibbigt mörker. 

”Himlavalvet” blir titeln när detta mäktiga drama får Sverigepremiär på Västmanlands Teater (i samarbete med Örebro Teater). Regissören Marie Parker Shaw och scenografen Nina Fransson hämtar det visuella grundkonceptet från uruppsättningen på National Theatre. Öppningen är fenomenal: kvinnorna blixtbelyses en efter en till rytmisk sång. En sopar, en viker tvätt, en ammar barn, en putsar silver. Detta eviga kvinnogöra – klart och skulpturalt — avbryts av juryarbetet.

Hela rättssaken är instängd i en patriarkal monolit och utanför vill pöbeln se Sally Poppy hängd. Inne i salen skiktas systerskapet. Några tycker sig vara fina damer och den fruktsamma skryter inför den infertila. Sally Poppy förblir länge butter, rödögd och ohyfsad. Men Elina Norén Sandbergs fina gestaltning antyder sprickor i den hårda ytan. 

Första akten förlitar sig på dialogens egenliv, som ensemblen får att bölja. Gripande kvinnoöden träder fram; några har blivit våldtagna, flera har förlorat något barn. Kroppsligheten skapar humor i utspel och reaktioner. När Bodil Malmbergs rättframma Judith får klimakterievallningar är Gunilla Larssons luttrade Sarah Smith (som fött 21 barn) där för att bistå med åderlåtning. 

Andra akten bjuder på twist efter twist, då flera av kvinnorna visar sig ha kopplingar till den åtalade. Inte minst den stridbara barnmorskan Lizzy Luke som med alla medel vill rädda Sally från galgen. Cicilia Sedvall har fin markkontakt som feministiskt språkrör – med en historia.

Det är också häftigt hur realismen bryts av magiska intermezzon. Logik är inte allt. Eldstaden exploderar i ett askregn just som Sally Poppy – efter handgriplig mjölkning – producerar de droppar som kan visa att hon är på smällen. Är det Gud, häxeri eller en kråka i skorstenen?

År 1759 passerade Halleys komet jorden såsom den också gjorde 1986 och beräknas göra 2061. Kometens närvaro ger dramat subtil resonans i tiden. Jag tänker på kvinnoröstens ställning i rättsystemet då och nu, post-metoo och framåt. På makt och skenmakt. Utstöttas eviga jakt på upprättelse. Och klasskillnader som sporre till brott.