Dansande drömtolkning med queera inslag
Vackra vingslag i Nurejevs freudianska ”Svansjön”
Uppdaterad 2021-12-21 | Publicerad 2021-12-17
När Kungliga Baletten för första gången dansar Rudolf Nurejevs legendariska version av Svansjön, vispar danshistoriens vingslag vackert i synk med de förtrollade svanarnas fjäderlätta port de bras.
Den ryska stjärndansaren och koreografen, som hoppade av från Sovjet med en spektakulär grand jeté på flygplatsen i Paris för sextio år sedan, orsakade på sin tid snudd på Beatleshysteri. Hans uppdatering av ”baletternas balett” hade premiär 1984 med Parisoperans balett, som han då chefade för, och gjorde sitt tydliga avtryck i danshistorien.
Koreografiskt bygger den på Marius Petipas och Lev Ivanovs klassiska steg till Tjajkovskijs musik, men Nurejev ramade in allt i en drömtolkning och flyttade fokuset till prinsen, Siegfried.
Med den följde en uttalat, freudiansk symbolik, där vattentematiken speglar det förföriska, förrädiska och föränderliga, och Siegfrieds frihetslängtan tar sig uttryck i drömmen om att kunna flyga som en fågel.
Nyuppsättningen på Kungliga Operan är gjord av Charles Jude, som själv dansat prinsrollen i Paris, och har en rejält showig, utåtriktad energi. På premiären fångar Daniel Norgren-Jensen fint den drömmande prinsens vilsenhet i vuxenblivandet och våndorna inför moderns krav på att han ska gifta sig.
En hypnotiskt gnistrande Haruka Sassa dansar de krävande dubbelrollerna som Odette och Odile — den vita respektive svarta (falska) svanprinsessan. Den sistnämnda har förstås också fått sig en touch av Freud och är mer förförisk än någonsin.
Balettvärlden är ju än i dag hyggligt konservativ, och det var först efter Rudolf Nurejevs död i aids 1993 som man började prata mer öppet om hans homosexualitet. När man ser hans Svansjön med nutida ögon är det svårt bortse från de queera spänningsfält som hans tolkning blottar.
Inte bara det uppenbart komplicerade med att förälska sig i en svan, utan även i exempelvis prinsens espri under den helmanliga, maffiga polonäsen som Nurejev infogade, eller i den komplexa laddningen mellan Siegfried och den onda trollkarlen. På premiären dansas Rothbart av en kraftfull Calum Lowden som dubblerar med självklarhet i rollen som prinsens krävande lärare Wolfgang i denna drömtolkning.
Det här en otroligt drömmig Svansjön, som inte bara är ett måste för freudianer och balettomaner. Även den som suktar efter den klassiska versionens formationer av tyll och tåspets får sitt lystmäte i de vackert väldansade, vita akterna.
