Teater som ångar av kreativitet – trots texten

helskärm

Ingen ska komma och säga att Eva Ströms pjäs Söndag med public service förtjänar en bättre behandling än den får på Göteborgs Stadsteater. Det ångar av kreativ energi om urpremiären. I själva verket är det texten som tar den lätta vägen, även om den är språkligt kul och svängig.

Steget är kort från Britt och Seved till Sven-Bertil Bärnarps tecknade serie Medelålders plus. Ströms par har visserligen till skillnad från Bärnarps några år kvar till pensionen, men könsrollerna, tillvaron och tonfallet är ungefär desamma. Mannen är en vardagsexistentiell spjuver, kvinnan är hans jordnära, förnumstiga bollplank. Men där Bärnarps pensionärer någonstans har ett lite storögt drag, är Ströms rektor och kemiingenjör resignerade mot en botten av självgodhet. Två gamla parhästar travar mot döden med ett rutinmässigt grepp om varandras betsel – hon vet ju ändå bäst vad han vill och tvärtom. Tv- och radionyheterna i bakgrunden, titelns public service, är bara underhållande samtalsämnen när allt är sagt och gjort. Det är en rätt stereotyp romantisering av uppgivenhet, och man kan bli kallsvettig för mindre.

Varken Lars-Eric Brossners kompetenta regi, Åsa-Lena Hjelms scennärvaro i rollen som Britt eller Emilie Strandbergs inlevelse i dottern Ninas desperation kan förändra pjäsens ton på något avgörande sätt. Det kan inte heller Henric Holmberg, trots att han kramar all oförutsägbarhet och komik som finns ur den mest tacksamma rollen som Seved.

Men Sören Brunes ljusblå scenografi får nästan föreställningen att överträffa sig själv. Golvet lutar (eller känns det bara så?) och djupet verkar oändligt eftersom köksinredningen längst in är i barnstorlek. Perspektivförstärkningen är genial och tillför föreställningen en välgörande osäkerhet.

Tack vare fina teaterprestationer blir trots allt Söndag med public service underhållande, och det finns en sak till som gör pjäsen intressant: den försöker ändå berätta något om sin publik – och sin författare, får man förmoda – den kulturintresserade medelklassen. I stället för att ta den för given.

Malin Krutmeijer