Rena tortyren – för mobbare
Barbro Westling om en spektakulär urpremiär på Teater 23
Uppdaterad 2017-03-03 | Publicerad 2017-02-07
TEATER. Teater 23 i Malmö växlar upp med spektakulär urpremiär som testar kombinationen mobbning och skräck på högstadiepubliken.
Det är skräckteaterproffset Rikard Lekander som regisserar John Ajvide Lindqvists novell Fulet i bearbetning av Gustav Tegby.
På scenen finns det för skräckgenren typiska: röken, det blåa ljuset, dov ljudbild, korridorerna, ensamheten och det kakelkalla. Samtidigt är det en vanlig fredagseftermiddag i skolan och kompisarna Kim och Sandra (Anna M Persson och Josefin Larsson) kommer på att de vill testa en extra sjuk grej på hon som ingen i klassen pratar med, Fulet.
Föreställningen är en gastkramare på 90 minuter och i bänkarna hukar killar och tjejer i väntan på det värsta äckliga.
Det kommer inte som sprutande blod och lösryckta lemmar. Nej, det är äkta obehagligt verkligt hela tiden och anspänningen vibrerar i luften.
Berättaren (Ann Katrin Andréasson) rullar fram metallbordet som till obduktion och leker fråga-svara med Barbie-dockorna Kim och Sandra och deras förvridna röster.
Sedan kommer tortyren.
Mobbning är grymt och straffen på scenen är lika grymma.
Inga fingrar läggs emellan, de knäcks. ”Jag vet vilka ni är”, ”ni som tittar på är värst”, ”ert straff väntar på er”, lyder hoten från de ansiktslösa hämnarna i finalen.
Ont ska med ont fördrivas. Publiken hukar och svettas, det är brutalt, det behövs eftersnack, men kanske det fungerar – avskräckande?