Annie Lööfs ord kan betyda något
Gå tillbaka till förhandlingsbordet
Det var året då de högstämda talens sommar förbyttes i de förkrympa löftenas höst. Ni minns alla löften om att aldrig under några omständigheter ge inflytande till Sd?
I onsdags röstade riksdagen fram en M-Sd-Kd-budget.
Ulf Kristerssons 28 sidor långa budgetkupp var synkad med Sd, det framgick av de inblandade.
Sd hade framfört sina krav och Kristersson ändrat. Högerpartierna strök a-kassan och justerade några anslag. Jimmie Åkesson sa när han kommenterade M-budgeten: ”Sänkt a-kassa hade gjort det väldigt svårt för oss att stödja den här budgeten, nu går man inte fram med något sådant skarpt förslag. Vi är nöjda”.
Garanterat stöd
Formellt hade inga förhandlingar skett men kanske hade moderaternas gruppledare Tobias Billström gjort som han flaggade för den 10 augusti och försäkrat sig om att det finns ett stöd genom att ”ta kontakter med riksdagspartier på ett tidigt stadium” och ”se till att bygga majoritet”.
Till slut hade det som aldrig skulle få hända, det som alla lovat inte kunde hända, hänt.
Någon borde räkna ut halveringstiden på värdet av dessa borgerliga löften om demokratisk grindvakt. På Jan Björklund som på Järvaveckan den 12 juni 2017 talade om SD:s rötter i nynazismen och hur de vill rasera den liberala demokratin. Han lovade sina egna adopterade barn att ”aldrig medverka till att Sd får politisk makt i vårt land”.
Eller Annie Lööf som hela tiden lovat att inte ge SD något inflytande. I mitten av september sa hon apropå alliansen: ”SD ska inte ha inflytande över den politiska inriktningen. Skulle någon, mot förmodan börja samarbeta med SD - ja då lämnar de ju alliansen”.
Moderaternas budget gick igenom
Nu samarbetar M och Kd med Sd för att få igenom budgeten. Inför detta paradigmskifte valde Annie Lööf och Jan Björklund, att avvisa samarbete med Stefan Löfven och lägga ner sina röster. Därmed gick budgeten igenom. I fredags röstade de nej till Stefan Löfven som statsminister.
Aldrig har det väl varit lika tyst från Annie Lööfs rimstuga som dagarna efter onsdagens budgetomröstning. De bakar väl nya luftpastejer.
Uppenbart nöjd med sina framgångar att formera ett ultrakonservativt block som bejakar svenskheten, tar Jimmie Åkesson extrasemester i Thailand där den äktsvenska nationalisten helst dricker kokosmjölk och tuggar Pad Thai. Han lämnar den skitjobbiga ”sandlådan” som han kallar vår riksdag för att slappna av i en soldränkt militärdiktatur. Naturligtvis lägger han ingen värdering i det.
Annie Lööf och Jan Björklund kan fortfarande visa att deras ord betyder något. De bör hitta tillbaka till förhandlingsbordet och förhandla på riktigt om en mittenregering med Stefan Löfven. Släpper de fram Kristersson förtjänar de att likt Ebba Busch Thor kallas von Papen av långt fler än denna ledarsida. Risken är att barnen på julafton, mellan julklapparna och Karl-Bertil Jonsson undrar hur löftet att bekämpa fascismen kunde förlora mot glädjen över ett sjätte jobbskatteavdrag?