En ny New Deal Obamas chans
Tisdag 6 januari 2009. I?dag samlas den nyvalda kongressen i Washington. Samtidigt fortsätter arbetet för den tillträdande presidenten, Barack Obama. Sedan helgen förbereder han installationen den 20 januari från huvudstaden.
Det sker samtidigt som USA befinner sig i den värsta krisen sedan 1930-talet.
Över sex miljoner amerikaner är öppet arbetslösa. Det verkliga antalet är sannolikt ännu större.
Samtidigt väntas budgetunderskottet för nästa år bli över 1?000 miljarder dollar.
Så vad ska USA göra? Vad ska världen göra för att ta sig ur svackan?
En biljon dollar i stimulanspaket
Mot slutet av året tävlade politikerna med varandra om kris- och räddningspaket. Till och med den svenska regeringen accepterade till sist kraven på att rädda bilindustrin. I USA har Obama aviserat ett stimulanspaket på upp till en biljon dollar, utöver de hundratals miljarder dollar man redan beviljat för att rädda finansmarknaden.
Ändå spår OECD att det krävs mer.
Mot den här bakgrunden är det intressant att läsa Nick Taylors bok ”American Made - How FDR Put The Nation to Work”. Den handlar om Franklin D. Roosevelts New Deal på 1930-talet.
Taylor beskriver hur hårt depressionen slog mot USA:s arbetande befolkning. Först drog de ner på resor och nöjen, sedan slutade de köpa kläder. När de inte längre hade råd med mat hoppade de vuxna över middagen för att barnen skulle få äta. Till slut räckte pengarna inte ens till det.
Roosevelt byggde om
När Roosevelt svor presidenteden i mars 1933 var 13 miljoner arbetslösa och många fler stod utan försörjning. Den sociala oron ökade. Massdemonstrationer i de stora städerna möttes med brutalt polisvåld. Samhället tycktes vara i upplösning, och den avgående presidenten Hoover hade envist vägrat gå med på några omfattande statliga insatser.
I januari 1932 försäkrade han till och med att den värsta krisen redan var över, trots att botten långt ifrån var nådd. Ekonomin var i grunden stark, sa han. Omfattande statliga insatser skulle bara skada marknaden. Argument påfallande lika de som nyligen hördes från Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.
Roosevelt gjorde något helt nytt. Till att börja med handlade det mest om akuta insatser för att hjälpa dem i störst nöd. Mat, pengar, kläder och husrum. Därefter sjösattes Work Progress Administration, WPA. Ett väldigt program för att skapa nya jobb och bygga om USA.
Totalt byggde WPA nästan en halv miljon kilometer väg, 78?000 broar, 125?000 byggnader och 800 flygplatser. Programmet serverade nästan 900 miljoner luncher, men var också aktivt inom kultursektorn. Man finansierade 225?000 konserter och teaterevenemang och skickade även ut ridande bibliotekarier till de allra fattigaste delarna av landet.
Befolkningen där skulle få möjlighet att läsa böcker.
WPA sysselsatte sammanlagt 8,5 miljoner människor. Många av dess projekt blev grundstenar i konstruktionen av det ”moderna” USA, som efter andra världskriget tog plats som världens ledande ekonomiska och militära nation.
Misären är inte lika djup som under krisen för 75 år sedan, men utmaningarna är enorma för de politiker som ska handskas med nedgången. ”USA behöver en New New Deal”, skrev journalisterna Katrina Vanden Heuvel och Eric Schlosser i tidningen The Nation för en tid sedan.
Tvingas hantera akut kris
Som ny president måste Obama klara av att hantera den akuta krisen och samtidigt göra omfattande investeringar i offentliga projekt. En sjukförsäkring som omfattar alla medborgare. Ett skolsystem som ger fler möjlighet att läsa vidare. En miljöpolitik som minskar utsläppen av växthusgaser och på nytt bygger om USA, den här gången till ekologisk hållbarhet.
I sin sammanfattning av New Deal konstaterar Nick Taylor att Roosevelts insatser inte bara bidrog till den ekonomiska återhämtningen. WPA återgav dessutom miljoner människor deras värdighet. Det visade att människan inte går att reducera till en handelsvara.