Alla blir inte bra på att laga mat
Jag gillar matlagning. För den som brukar läsa Aftonbladets ledarsida kommer det inte som någon överraskaning. Det krävs nog lite av en fixering för att få idén att skriva om att röka älghjärtan eller att laga lökpaj i en gammal gasugn på en ledarsida, men under åren har jag gjort just det.
Härom veckan förde matintresset mig till Smedjebacken. I Folkets hus hölls tävlingen “Årets kockteam”. Fyra lag från lika många restaurangskolor i Dalarna skulle tävla om den bästa trerättersmenyn baserad på en korg lokala råvaror.
Det handlade om fläsksida från Mora, rökt ren från Idre och senap från Garpenberg, bland annat.
Folkets hus i Smedjebacken hade förvandlats till en mässa i miniatyr. Provsmakningar, information och inspiration. Utanför bjöd gymnasister på bröd och gulasch i engångskärl. Rätt kul, och massor av folk.
Tuff jury
Men först och främst handlade det alltså om en tävling. Maten skulle bedömas av en tuff jury under ledning av Marcus Hallgren från Svenska kockars förening. Han hade den högsta kockmössan som någonsin setts i Smedjebacken.
Fast juryn får ursäkta, när tävlingen startade var det deltagarna som stod för showen. När de började arbeta i sina köksuniformer syntes det att det här var på allvar. Inte en korpmatch eller friluftsdag.
Det här handlade om en vuxen utmaning, så vuxen den blir när man går i andra årskursen på gymnasiet. Skolelever, men redan på väg in i ett riktigt yrke och allvarligt fokuserade på att förfina sin yrkeskompetens. En initiationsrit skulle antagligen kulturantropologerna säga.
Det var vackert, jag hittar inget bättre sätt att säga det.
Titta och lukta
Publiken fick nöja sig med att titta och lukta på förrätter av rökt ren och mäktiga huvudrätter på vitvinskokt fläsk, men nog såg det gott ut.
Samtidigt finns det en tanke som gnager. Precis de här restaurangeleverna från Smedjebacken, Leksand, Borlänge och Falun har tvingats gå nästan hela sin skoltid med en skolminister som inte begriper något av det allvar som fanns i tävlingsköket.
Jan Björklund beskrev ju hela tiden gymnasiets yrkesutbildningar som en andra chans, en väg för den som saknade talang eller motivation. Och en chans för skolan att sortera bort elever som inte passar.
Alla kan ju, som Björklund brukade säga, inte bli akademiker.
Nej, och alla kan verkligen inte bli skickliga kockar heller. Men de elever jag såg tävla hade bestämt sig för att använda all sin motivation och all sin talang för att försöka.
Ibland är det faktiskt tur att inte fler lyssnar på vad ministrar säger.
Och själva tävlingen?
Med mindre än en poäng blev det hemmaseger för laget från Smedjebacken.