Åkesson borde se årets Oscarsbidrag

HBTQ-rättigheter hotas av extremhögern

Högerextrema demonstrationer i samband att den svenska bidraget till Oscarsgalan "and then we dance" hade premiär i Tiblisi i Georgien.

Oscarsgalans pris till bästa internationella långfilm brukar ofta ha politiska förtecken. Juryn verkar premiera uppbyggliga historier som gärna utmanar samhällets konventioner. Det är därför inte omöjligt att årets svenska bidrag, bioaktuella ”And then we danced”, kan bli uttagen till prisgalan som äger rum i början på nästa år.
Den svensk-georgiska filmen är regisserad av den Levan Akin, 40, som bland annat gjort ungdomsfilmen ”Cirkeln” tidigare och som själv har georgiska rötter.

Våldsamma protester inspirerade

”And then we danced” kan beskrivas som en georgisk legering av dansfilmen ”Dirty Dancing” och den moderna westernfilmen ”Brokeback Mountain”. Regissören fick idén till det svenska Oscarsbidraget efter att ha sett bilder från protesterna i landets huvudstad Tiblisi mot HBTQ-demonstranter i maj 2013. Upploppet fick eldunderstöd av den ortodoxa kyrkan och slutade i våldsamma sammandrabbningar.

Levan Akins långfilm är en gripande kärlekshistoria mellan två unga män från fattiga förhållanden som finner varandra på en skola för georgisk folkdans som är starkt präglad av machoideal och konservativa traditioner.

Skådespelarna Levan Gelbakhiani och Bachi Valishvili spelar huvudrollerna filmen "And then we danced".

Mellan de stenhårda danspassen där fötter och leder ser ut att utsättas för vansinniga påfrestningar, röks det cigaretter, dricks sprit och dröms om en bättre framtid i väst. Europeiskt liberala värderingar känns avlägsna och när ett ungt par blir gravida tvingas de gifta sig, trots att inte ens släkten verkar känna någon glädje över traditionen.

Upplopp vid premiären

Georgien är faktiskt det enda landet förutom Ukraina och baltstaterna från det forna Sovjetunionen som har förbjudit diskriminering av hbtq-personer. Men när ”And then we danced” hade biopremiär i Tiblisi härom veckan möttes besökarna av högerextrema demonstranter, stenkastning och hundratals kravallpoliser.

För svenska ögon, uppväxta med ”Fucking Åmål” och Jonas Gardell, kan det tyckas svårbegripligt att den vackra och allmängiltiga historien om att för första gången uppleva förälskelse och passion kan väcka så mycket hat.

Men Georgien har liksom världen i övrigt fått bakslag för progressiva reformer och rörelser de senaste åren. Även i Sverige ser vi orostecken i samhällsutvecklingen.

Ökat antal hatbrott i Sverige

Förra året var antalet brott där sexuell läggning är motivet det hatbrott som ökat näst mest – 37 procent – i Sverige, enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ:s, senaste rapport.

Och i Jimmie Åkessons SD-styrda hemstad Sölvesborg halas som bekant Pride-flaggan.
Mathilde Dedye som har producerat ”And then we danced” har sagt att filmen håller på att förändra Georgien i grunden.

I Sverige har vi tvingats inse att kampen för allas kärlek aldrig verkar vara riktigt över, den måste ständigt försvaras och återerövras.