Tid att diskutera makten över världens vatten
JOHANNESBURG. Ibland hettar det till här på världstoppmötet i Sydafrika. Som när miljöministern från Burkina Faso tog till orda i gårdagens debatt om vattenbristen. Han berättade om försöken att skapa en offentlig vattenförsörjning i det fattiga afrikanska landet.
– Vi ville ge våra fattiga rätten till rent vatten, sade han. Men våra internationella skulder tvingade oss att privatisera distributionen och se vattnet som en handelsvara.
Det är ovanligt med sådant klarspråk på toppmötet. Efter tre dagar med högtidliga deklarationer går det fortfarande trögt med besluten om handel, rättvisa och nya miljömål.
Ändå är det bra att vattenfrågorna får så stort utrymme. I går invigdes utställningen Water Dome, som presenterar en rad lösningar på vattenbristen. Kanske lyckas förhandlarna till slut mangla fram ett nytt mål om bättre tillgång till avlopp, en viktig hälsofråga.
Privatiseringen av naturresurser är betydligt mer kontroversiell. Många på folkrörelsernas alternativtoppmöte söder om stan är kritiska till hur IMF och Världsbanken tvingar fattiga länder att avreglera distributionen av vatten.
I länder som Argentina, Bolivia och Ecuador har multinationella företag tagit över. Ofta med prishöjningar och protester som följd. Det tycks vara en god affär för jättar som franska Vivendi och Suez.
– Detta är en marknad på 200 miljarder dollar om året, säger bankmannen Hans Peter Portner till New York Times.
Han tror att 17 procent av världens befolkning kommer att få sitt vatten från privata företag år 2015, mot sju procent i dag.
Visst har dåligt skötta monopol och slöseri med vatten också lett till problem. Men det är bara genom en klok gemensam förvaltning som de fattigaste kan få råd med friskt vatten. Regeringarna måste ha ansvaret för en bra vattenlagstiftning. Då behöver skuldsatta och fattiga länder hjälp att stå emot de multinationella företagen.
Dagens frihandelsregler inom WTO har motsatt effekt. Det nya avtalet om handel med tjänster, Gats, gör det svårt för ett land att vända utvecklingen, när vattentillgångarna väl sålts ut.
Skyddet av naturresurserna är svagare än i andra WTO-avtal, och rätten att ställa nationella krav begränsas.
Inför toppmötet i Johannesburg har Sverige och Frankrike tagit ett initiativ om ett slags allemansrätt för de globala resurserna, det som på engelska kallas Global public goods. Tanken är att sköta gemensamma nyttigheter så att de kan användas av alla.
I dag ska statssekreterare Gun-Britt Andersson på UD avfyra startskottet för en internationell arbetsgrupp om detta. Det är utmärkt.
Men det är också hög tid för en ordentlig debatt om tjänstehandelsavtalet Gats och makten över världens vatten.