Valet som kan ge Afrika hopp

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

29 juli 2006. I morgon hålls det första fria valet på mer än fyrtio år i Kongo-Kinshasa. Ett av jordens värst krigsdrabbade folk får äntligen rösta om sin egen framtid. Men det sker under hot om våld och nya stridsutbrott.

Valet är kulmen på en treårig fredsprocess under ledning av FN. Det övervakas av nära tjugotusen soldater och observatörer från FN och EU. FN-chefen Kofi Annan talar om uppdraget som en ”logistisk mardröm”.

Kongo, före detta Zaire, är nästan lika stort som hela västra Europa. Tjugofem miljoner registrerade väljare ska utse president och parlament. De har trettiotre presidentkandidater att välja emellan. Nära tiotusen politiker tävlar om de femhundra platserna i parlamentet.

Landet sönderslaget av krig

Väljarna får vandra långa sträckor eller färdas på floder för att nå vallokalerna. Landet är sönderslaget av krig och vanstyre och saknar helt den nödvändiga infrastrukturen för ett fungerande samhälle.

Om valet ändå kan genomföras under ordnade former kan det bli en milstople för den demokratiska utvecklingen i hela Afrika. Betydelsen av ett demokratiskt och fredligt Kongo kan knappast överskattas.

”Afrikas första världskrig”

Det senaste kriget varade mellan 1998 och 2003 och krävde över tre miljoner människoliv. Det har kall-ats ”Afrikas första världskrig” eftersom även grannländer som Uganda, Rwanda, Burundi och Angola samt Zimbabwe deltog i striderna. Trots fredsavtalet för tre år sedan har strider fortsatt, framför allt i den mineralrika östra delen av landet.

Kongo brukar kallas ”det mörka hålet i Afrikas hjärta”. Landet bär också på kolonialismens grymmaste historia.

Området vid Kongoflodens mynning var centrum för slavhandeln. Landets enorma rikedomar har under århundraden plundrats av utländska makter och bolag.

Kolonialmakten Belgien lämnade landet mer eller mindre i panik i sextiotalets början. Kongo blev en bricka i det kalla kriget. Utbrytningar ledde till sextiotalets Kongokris.

Bakgrunden var att det fria Kon-gos första och folkvalda premiärminister, den vänsterinriktade Patrice Lumumba, störtades och senare mördades under inblandning av den forna kolonialmakten Belgien och den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Den västvänlige och korrumperade Mobutu tog så småningom makten och styrde landet under drygt tre decennier.

Omvärldens engagemang behövs

Han störtades av Laurent Kabila som mördades 2001. Sonen Joseph Kabila tog över och inledde till mångas förvåning en försonings- och demokratiseringsprocess stödd av FN. Även Sydafrika har spelat en viktig roll i den utvecklingen.

Den 35-årige Kabila är favorit till att vinna presidentvalet. Men valen är bara det första steget. Kongo står inför ett gigantiskt uppbyggnadsarbete och omvärldens engagemang behövs för lång tid framåt.

I bästa fall kan kongoleserna börja skönja en framtid där de äntligen själva kan få del av sitt lands rikedomar.

TS