Hatet är Googles bästa affärsidé

På Youtube sprider svenska högerextremister olagligt och rasistiskt material utan att Google agerar. En lista - sammanställd av antisemiter - över svenska judar hamnar högt bland Googles sökresultat. Nätjätten säljer annonser på sajten som har listan. Om man söker information kring Förintelsen så är nazistisk propaganda om att det aldrig hänt bland de första Google-träffarna man får.

Barnfavoriten torteras

Där har vi ett axplock av de avslöjande som gjorts av tidningarna Dagens Nyheter och Expressen under de gångna dagarna. Avslöjanden som sätter fingret på vilka sorts företag det egentligen är som har tagit kontroll över de nyheter, den information och den underhållning som vi kan ta del av.

Sociala plattformar som Facebook, Google och Snapchat låtsas gärna att de är snälla teknikföretag, men de är medieföretag. De tillhandahåller, distribuerar och producerar medieinnehåll. De tjänar pengar på andras material och i vissa fall betalar de också för att folk ska publicera sitt material hos dem. De har skapat en infrastruktur som gynnar billigt och "engagerande" innehåll.

Alla som vill nå en storpublik med en uselt producerad video där barnprogramfavoriten Greta Gris torteras eller där man avslöjar hur våldtäktsjihadistiter invaderar Europa har kunnat glädja sig åt det. Om man däremot driver en lokaltidning som avslöjar att folk blivit allvarligt sjuka av mögel på landstingets psykiatriska klinik så når man via de sociala plattformarna inte samma publik. "Det är inte högerextremister och antisemiter som är ovanligt bra på sociala medier. Det är sociala medier som är ovanligt bra på högerextremism", har skribenten Martin Gelin formulerat det.

Valutan på sociala medier är gillningar och delningar, och aggressivt eller sensationellt material är helt enkelt bra valuta för pengarna. Mike Cernovich, en av de ledande namnen i USA:s nygamla extremhöger, har beskrivit det så här: Konflikt är uppmärksamhet, och uppmärksamhet är inflytande.

Vill avslöja lögner

Google och Facebooks algoritmer gynnar det extrema och extremism tycks ha en beroendeframkallande effekt på användarna. I New York Times skriver teknosociologen Zeynep Tufekci om hur nätjättarna bekräftar den mänskliga drivkraften att begrava sig i sina intressen.

Det är sådant som får vissa att börja samla på svåråtkomliga jazzskivor. Det är sådant som får andra att klicka runt på Youtube med hopp om att lögnerna om hur världen är beskaffad ska avslöjas. Youtube leder sina tittare ner i en underjord av konspirationsteorier och extremism och Google inhöstar glatt annonspengar på det.

Det är inte ondska. Det är en affärsmodell. En affärsmodell som ser ut att förändra förutsättningarna för vår demokrati. Med det kommer ett enormt ansvar, men nätjättarna är helt ointresserade.

Som samhälle kan vi faktiskt inte tolerera det.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.