Dags för USA att sätta mer tryck på Erdogan

Om två veckor borde vi få vara med i Nato

Anders Lindberg

Politisk chefredaktör

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Publicerad 2023-11-14

helskärm

Utanför Natohögkvarteret i Bryssel finns ett tomt stolphål. Där finns plats för en 32:a flaggstång i kretsen av medlemsstater.

Kommer hålet fortfarande vara tomt vid Natos utrikesministermöte i Bryssel den 28–29 november? Eller kommer Sveriges blågula flagga vaja i vinden tillsammans med övriga?

Det vet bara Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Han överlämnade visserligen ärendet med Sveriges ansökan om medlemskap till det Turkiska parlamentet 23 oktober men sedan har det varit ganska tyst.

Ska man tolka det positivt, som att ett intensivt parlamentariskt arbete pågår, eller negativt, som att inget händer?

Lägger man örat mot det svenska säkerhetspolitiska etablissemanget börjar irritationen bli påtaglig. Sverige har uppfyllt sin del av avtalet, nu vill man att Turkiet står vid sitt ord.

Men Sverige är i grunden ganska maktlöst inför situationen. Man kan självfallet ha synpunkter på enskildheter i vad regeringen gjort men i grunden är det inte i Stockholm detta avgörs. Inte längre.

Vi är ovana att bli behandlade som någonting katten har släpat in. Det tär på den nationella stoltheten när Turkiet använder oss som ett spelkort för saker som egentligen inte har med oss att göra, främst relationen mellan Turkiet och USA.

Att Viktor Orbán i Ungern trasslar kan man ta mer med ro. Ungern vill markera mot Sverige men är samtidigt EU-medlem. Sveriges Natomedlemskap är i högsta grad en fråga om europeisk säkerhet och motståndet från Ungern känns mer symboliskt. Budapest har också sagt att de inte kommer att vara sist med att godkänna.

Natos utrikesministermöte om två veckor kommer att bli en milstolpe oavsett vad som händer.

Om Sverige har fått bli alliansens 32:a medlem är allt frid och fröjd. Stolphålet utanför Natohögkvarteret kan fyllas, det blir flaggceremonier lite varstans vid alliansens högkvarter.

Allt praktiskt är redan förberett med personal till staber, gemensam planering och så självklart det viktigaste: de gemensamma försvarsgarantierna. Att även Sverige omfattas av musketörparagrafen i Washingtonfördraget som säger att en attack på en Natomedlem är en attack på alla.

Som Natomedlem har Sverige en helt central roll i försvaret av Östersjön. Svenskt territorium behövs för att försvara både de baltiska staterna och Finland. Svenska flygvapnet och marinen kan Östersjön, sannolikt bättre än någon annan. Vår signalspaning in i Ryssland är i absolut världsklass.

Detta vet Turkiet, liksom hur viktigt det är för försvaret av övriga Natomedlemmar kring Östersjön.

Men om Turkiet fortsätter säga nej blir det bara 31 medlemmar på mötet. Det blir pinsamt för alla inblandade. I så fall bör det politiska priset för Turkiet börja höjas från övriga medlemmar.

Turkiet vill köpa F-16-flygplan av USA. Den affären är starkt knuten till om Erdogan accepterar svenskt Natomedlemskap. Kanske USA bör fullfölja sin planerade försäljning av det mer avancerade planet F-35 till Grekland så länge, tills Turkiet har tänkt färdigt.

Erdogan vill också kunna visa upp en bättre bilateral relation till USA, exempelvis genom besök i Vita huset. Även sådana signaler bör han kunna se sig i stjärnorna efter.

Under förra försvarsministermötet i Nato markerade övriga medlemmar tydligt sitt missnöje med att Turkiet drar ut på tiden. Det missnöjet behöver nu följas av offentliga markeringar och praktisk handling.

Så länge Turkiet bromsar Sverige borde de få svårt att få gehör för några andra prioriteringar överhuvudtaget i alliansen.

Sverige ansökte om Natomedlemskap 18 maj 2022 och blev formellt inbjudna vid toppmötet i Madrid i juni samma år. Nu har det snart gått ett och ett halvt år av storpolitiskt spel sedan dess.

Det borde faktiskt räcka nu.

***

Läs chatten med Anders Lindberg i efterhand: