ÅSIKT

Gamla människor ska inte vårdas på ackord

Äldreomsorgen blir ovärdig av stressen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN
LEDARE

Antalet äldre som en anställd i hemtjänsten besöker varje dag ökat har ökat från nio till tolv de senaste tio åren. Det visar en studie som Sveriges Radio kunde berätta om i veckan. En tredjedel av personalen upplever att de alltid arbetar underbemannade. På många håll styrs jobbet av strikta minutscheman utan utrymme för att något oväntat ska inträffa.

Eftersom äldreomsorg handlar om människor inträffar förstås det oväntade.
"Vi kan ju inte jobba med av- och på-knappar", som en anställd uttryckte det i Ekot.

Resurserna saknas

Sedan 2017 gör Arbetsmiljöverket en satsning på just äldreomsorgen. I början av året hade man gjort 1 200 besök på 760 arbetsplatser och resultatet talar för sig själv. Totalt hade myndighetens inspektörer ställt krav på 3 500 åtgärder.
Det är framför allt en sak som återkommer i Arbetsmiljöverkets påpekande. Det finns ingen balans mellan resurser och de anställdas arbetsuppgifter.
För att uttrycka det på ett annat sätt, för få anställda ska sköta omsorgen om alldeles för många gamla och i många fall sjuka människor.

Strikt uppdelning av arbetet och detaljstyrda scheman över tidsåtgången vid olika arbetsmoment fungerar kanske vid ett löpande band, men det är en riktigt dålig idé när det handlar om att ta hand om samhällets äldre. Gamla kan inte vårdas på ackord.

Effekterna blir större när antalet anställda är för lågt. Lägg dessutom till låga löner, tunga lyft och en stor personalomsättning så har vi ringat in situationen i den svenska äldreomsorgen.

De äldre blir fler

Som om inte det vore nog står Sverige inför en stor ökning av antalet äldre och hjälpbehövande. Finansminister Magdalena Andersson uppskattade häromdagen behoven de närmaste åren till 90 miljarder kronor – för att inte dagens standard ska försämras.

Länge dominerades debatten om äldreomsorgen av frågan om valfrihet, helst obligatorisk som något snille i den förra regeringen kom på att kalla det. Kanske är det dags att tala om de verkliga frågorna nu.

Då handlar det om löner och arbetsvillkor som gör att människor söker sig till äldreomsorgen och väljer att fortsätta att arbeta där. Det handlar om scheman som tar hänsyn till att arbetet handlar om omvårdnad av människor och om en arbetsorganisation där de anställda har möjlighet att utvecklas.

Men framför allt handlar det om resurser, om att det ska finnas tillräckligt många anställda för att klara av det viktiga arbetet att göra livet värdigt för samhällets äldre.

Till sist är det nämligen de som får betala priset för omvårdnadspersonalens dåliga arbetsvillkor.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM