Svenska direktörer bara piper och gnyr

Jag förstår om vissa tycker att fackens krav är låga

Marie Nilsson från IF Metall och PO Sjöö från fackförbundet GS presenterar fackens krav i årets avtalsrörelse.

I morgon är det dags. Fack och arbetsgivare inom industrin ska växla avtalskrav med varandra. Så snart helgerna är överstökade startar förhandlingarna. Är de inte färdiga till den 31 mars skulle det till och med kunna bli strejk.

Att industrins förhandlingar är viktiga vet alla som läser den här sidan vid det här laget. Det man kommer överens om blir riktmärke för vad som händer med lönerna nästa år för över två miljoner svenskar. Och det är nog länge sedan vi funderade lika mycket på hur vi ska få pengarna att räcka.

Enligt SCB var inflationstakten i november 9,5 procent. Då har ändå inte räntehöjningarna räknats med. Gör man det hamnar vi en bit över 11 procent.

Människor vet inte hur de ska betala sina elräkningar och hjälporganisationer vittnar om hur helt nya grupper kommer för att be om hjälp med mat.

I Storbritannien begär yrkesgrupper som sjuksköterskor full kompensation och är beredda att strejka för sina krav. I Tyskland höjs den lagstadgade minimilönen och hösten har varit full av strejker.

I det ljuset kan man tycka att de krav de fackliga organisationerna lämnar över i morgon är lite futtiga. 4,4 procent tänker man begära. Dessutom kommer budet att innehålla en satsning på de som har de lägsta lönerna eftersom de drabbas hårdast när alla priser rusar.

Jag förstår att en och annan facklig medlem tycker att det är för lite

Jag förstår att en och annan facklig medlem tycker att det är för lite. Men svenska fackliga organisationer är vana att ta ansvar. Och de vill verkligen inte elda på någon inflationsbrasa.

Som en ledande facklig förhandlare sa till mig häromdagen: "Vi vet att inflationen alltid drabbar de som har lägst löner hårdast".

Det jag inte riktigt förstår är gnället från arbetsgivarorganisationerna.
I tidningen näringslivet, ett nyhetsbrev från Svenskt Näringsliv, är chefsekonomen Sven-Olov Daunfeldt bekymrad.

– Ett alldeles för högt krav, säger han.

Får vi tro Svenskt Näringsliv är det ingen måtta på vilka olyckor som skulle drabba landet om de anställda får löneökningar just nu. Priserna skulle skena och konkurserna gå som en lie över företagen.

Sex av tio företag skulle skjuta på anställningar och hälften skulle skjuta upp investeringar. Var femte bolag skulle lägga ner delar av verksamheten och var tolfte skulle stänga helt.

Allt alltså på grund av lönekrav som alltså ligger väldigt långt från inflationstakten och som i praktiken betyder att löntagarna accepterar en sänkning av reallönen.

Jag förstår att det är arbetsgivarorganisationernas jobb att prata ner förväntningarna. Jag förstår också att företagen har det svårt. Priset på el och annat drabbar ju dem lika hårt som det drabbar alla andra.

Men ta inte i så det blir löjligt. Och skyll inte de problem som kriget, komponentbristen och en inkompetent regering har skapat på löntagarna.