Tiggeriförbud löser inte sociala problem

Publicerad 2015-04-30

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Naivt tro att M:s förslag löser något. Det är sämsta sortens symbolpolitik.

Anna Kinberg Batra (M) har en svår balansgång att gå mellan partiets liberaler och de mer hårdföra krafter som vill vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna.

Det är i ljuset av detta man måste se dagens förslag om att förbjuda så kallat "organiserat tiggeri".

Det är naivt att tro att förslaget skulle lösa något. Det är sämsta sortens symbolpolitik.

Kanske än mer oroande än att Moderaterna är ute och vevar är att ansvarig minister Åsa Regnér till TT sade att hon "välkomnar förslaget".

Sanningen är att sociala problem och fattigdom aldrig har kunnat hanteras av polis. Det var när vi byggde ut välfärden tiggarna en gång försvann från våra gator. Det fanns inga genvägar den gången och det finns inga idag.

Mänsklig misär

De flesta experter brukar vara överens om att det egentligen inte finns något "organiserat tiggeri". I stället handlar det om storfamiljer som organiserar resor ihop och fördelar arbetsuppgifter mellan sig.

Ofta handlar det om grupper av romska EU-migranter från Rumänien. Man kan rimligen inte förbjuda familjer att samarbeta.

Om frågan däremot gäller människohandel eller prostitution så är det redan förbjudet.

Vad Moderaterna i sak tror sig ändra med att förbjuda något som inte finns är oklart.

Kåkstäder

Moderaterna vill också hitta bättre möjligheter att ta bort de tältläger och bosättningar som växer fram. De pekar på ett viktigt samhällsproblem men kommer egentligen inte med någon lösning där heller.

Självklart kan vi inte tillåta kåkstäder att växa fram. Men av politiker krävs bättre svar än så här. Om man bara skulle göra det lättare att riva läger, vart ska folk ta vägen?

Självklart kan man införa tillfälliga härbergen, men sen då?

Det är som att klämma på en ballong, den ändrar form och du kan flytta runt luften. Men ballongen kommer att vara lika stor oavsett hur mycket du klämmer.

Kommunerna måste få bättre möjligheter att hantera problemen men om man vräker människor måste det finnas en plan för vad som ska hända med dem.

Rättigheter

I enlighet med EU:s fria rörlighet har människor rätt att stanna tre månader i Sverige, det gäller oavsett om de är tandläkare eller tiggare.

Om vi inte hanterar tiggeriets orsaker kommer vi därför aldrig att kunna lösa varken tiggarnas situation eller kåkstäderna. Att föreslå enkla lösningar kan vinna röster, men löser inget.

Samtidigt som politikerna inte verkar förmögna att ta tag i grundproblemen visar det svenska civilsamhället sin styrka.

Fialdefiakyrkan öppnar sina portar för människor som behöver hjälp, erbjuder dusch, en säng och en hand att hålla i. Stadsmissionen och Frälsningsarmén gör underverk i mötet med de mest utsatta.

Vill vara hemma

Var är det starka samhället när vi behöver det?

Frivilliga kan göra en del, var och en av oss kan göra viktiga insatser. Men bara staten och kommunerna har de resurser som behövs för att lösa ett problem som är så här stort.

Filadelfiakyrkan och Läkarmissionen samarbetar exempelvis med organisationen Liv & Ljus i Rumänien för att hjälpa tiggare i Stockholm att bygga ett bättre liv hemma med sin familj i de byar de kommer ifrån.

Tänk om Stockholm stad på motsvarande sätt kunde bygga relationer med de kommuner människor flyr ifrån.

Tar tid

Romer har diskriminerats i hundratals år, i Rumänien var många slavar fram till mitten av 1800-talet. Europa kommer inte att kunna lösa detta i en handvändning.

Men det är ett problem som är skapat av sociala orättvisor, fattigdom och diskriminering. Därför är lösningen att hantera just dessa frågor, i länderna människorna kommer ifrån, inom EU och i Sverige.

Detta låter inte lika slagkraftigt som att ropa på polis och nya lagar.

Men det kan göra skillnad på riktigt.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Anders Lindberg