Svenskarna måste släppas
De två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson kommer att be om nåd.
Det kan inte ha varit ett lätt beslut. Om de hade överklagat hade de sannolikt fått vänta i åratal i etiopiskt fängelse för att sedan genomgå ännu en rättsvidrig rättsprocess.
När de nu begär nåd kan de bli fria, men de måste då erkänna det terroristbrott de under rättegången nekade till.
I ett avseende ändras däremot ingenting av svenskarnas beslut att inte överklaga sitt straff. Rättegången mot Schibbye och Persson var en skådeprocess. Etiopien har nämligen inget oberoende rättsystem. Precis som i andra diktaturer är domstolsväsendet i Etiopien tätt förknippat med regimen.
Så här skrev det svenska utrikesdepartementet 2010 i sin rapport om mänskliga rättigheter i Etiopien: ”Domare tillsätts och avskedas av de politiskt valda församlingarna. (...) Det har rapporterats om flera fall av politiskt inflytande i rättsprocessen och icke korrekt genomförda rättegångar”.
Rättegången var en politisk process och svenskarnas nådeansökan är en politisk åtgärd.
Att Sverige, Carl Bildt och EU inte tillräckligt kraftfull bemött gripandet, åtalet och domen är oroväckande. Utrikesdepartementet har hanterat detta som vilket annat konsulärt ärende som helst och då täcks inte kostnaderna för advokat.
Men journalister som grips när de gör sitt jobb är aldrig ett vanligt konsulärt ärende – oavsett vilken rubricering myndigheterna hittar på. Det är en fråga om pressfrihet och borde från början ha behandlats så.
Hur UD och Bildt kommer att agera nu, när svenskarna i praktiken erkänner sig skyldiga till vad som verkar vara helt uppdiktade åtalspunkterna om terrorbrott vet vi inte.
Kanske finns det ett avtal klart mellan Sverige och Etiopien så att Schibbye och Persson snabbt får lämna Kalityfängelset Kanske inte.
Det är upp till bevis nu. De svenska journalisterna måste släppas fria.