Vi kunde ha varit klara på en vecka
Ingen gillar den som klagar. Men visst börjar man tröttna lite på regeringsbildningen? Helst skulle den ju ha varit färdig för fyra månader sedan.
Folk börjar bli irriterade. På Expressens begäran undersökte Demoskop exakt hur mycket svenskarna retar sig på den stillastående politiken. Resultatet fick vi i går: tre fjärdedelar av de tillfrågade känner minskat förtroende för de ledande politikerna. Framför allt är Sverigedemokraternas väljare missnöjda. De rödgröna väljarna tar det lite lugnare, men även bland dem har förtroendet för politikerna minskat mycket.
Borde ha förberett sig
Att vi fortfarande inte har en ny regering tyder på dålig förberedelse. Att Sverigedemokraterna blev vågmästare i riksdagen kan inte ha kommit som en överraskning för någon partiledare. Det blev de ju 2014 också. Då löstes situationen med Decemberöverenskommelsen – som alliansen drog sig ur ett år senare.
Under hela 2018 års valrörelse vägrade allianspolitikerna svara ordentligt på vad de skulle göra om SD blev vågmästare. Väljarna ville förstås veta om en högerregering skulle göra sig beroende av stöd från SD. Men allt de fick höra var mantran och inövade talepunkter.
C och L fortsätter vela
Valet gick som det gick, alliansen blev mindre än de rödgröna och det går inte längre att snacka sig runt siffrorna. SD är vågmästare. Ska Ulf Kristersson nu bli statsminister måste han ha Jimmie Åkessons välsignelse. Och den är inte gratis.
M och KD gjorde snabbt klart att de vill luta sig mot SD. Sen dess har både C och L slitits mellan önskan om en högerregering och oviljan att bli beroende av ett parti med nazistiska rötter.
Kunde varit klart för länge sedan
En bra politiker är realistisk och prioriterar medborgarnas bästa. Applicerat på valrörelsen 2018 hade det inneburit att förbereda sig inför det mest troliga valresultatet – att planera för att Sverigedemokraterna blir vågmästare.
Hade Lööf och Björklund gjort det, hade regeringsbildningen kunnat vara klar på en vecka. I stället väntar vi fyra månader senare fortfarande på att de ska tänka färdigt.
Det är inte konstigt att förtroendet för politiker sjunker. Det konstiga är att politikerna inte förstår varför.