Kolsvarta kartor ger dålig kunskap

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-17

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Omslaget är svart som natten. Budskapet likaså.

Redaktören Mats Ögren slår an tonen i bokens förord. Göran Perssons nio år som statsminister har inte fört något gott med sig, bara elände.

Tydligen har vi levt nästan ett decennium under en tyrann som raserat välfärden och sysselsättningen.

Förordet anger läsarten för resten av antologin ”Makten framför allt”. Tajmningen är skicklig. Boken om Göran Persson landar mitt i en hård granskning av socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Uppmärksamheten ökar genom spekulationer om att statsministern tänker avgå i höst.

Socialdemokratin är i en brytningstid. Vad kommer efter epoken Persson? Hur har politiken förändrats under hans ledarskap?

Det är avgörande frågor, värda en mer seriös behandling än i Wahlström och Widstrands antologi. Trovärdigheten går förlorad i det ensidiga felfinnandet.

Några av författarna fyller sina artiklar med sakinnehåll. Åsa Linderborg jämför Göran Perssons sätt att styra socialdemokratin med Per Albin Hanssons metoder. Zoran Alagic går igenom bristerna i arbetet för jämställdhet. Stig-Björn Ljunggren lyfter fram konflikten mellan starka Röda patriarker och den svenska Jantetraditionen att inte förhäva sig.

Mycket annat är löst prat eller direkta partsinlagor. Ursula Berge påstår att det inte hänt något på miljöområdet trots att Sverige är ledande i Europa. Sören Gyll får utrymme för att driva Svenskt Näringslivs hjärtefrågor, Karl-Axel Edin upprepar sina gamla teser om sänkta skatter.

Ytligheten är värst. Att kalla egna åsikter för granskning utan att lägga något större arbete på innehållet.

Hur kan man ge ut en antologi om Perssons statsministertid utan en ordentlig genomgång av den ekonomiska politiken? Utan att nämna omvärldens beröm av den svenska välfärden – oavsett om man delar den uppfattningen eller ej?

Varför avstå från en seriös analys av Europapolitiken? Göran Persson fick högsta betyg som finansminister för sitt sätt att driva EU-frågorna.

Han ledde unionen när förhandlingarna om utvidgningen fick sitt genombrott. Sedan dess har EU-ambitionerna tonats ned. Vad betyder det på sikt?

Många andra viktiga ämnen saknas. Kunskapslyftet. Synen på kommunerna. En ordentlig genomgång av den förändrade utrikespolitiken (Marie Demkers artikel snuddar bara vid ytan).

Christer Isaksson avslutar boken stilenligt med spekulationer om Göran Perssons framtid. Han räknar upp möjliga efterträdare i ett rent maktperspektiv

Inte heller där ställs de intressanta frågorna. Var står Pär Nuder i säkerhetspolitiken? Vilken Europapolitik kan Margot Wallström föra? Kommer Ulrica Messing att driva miljöfrågorna? Hur ser Thomas Östros på framtidens välfärd och skatter?

Det finns gott om ämnen att behandla för den som verkligen vill beskriva det politiska landskapet. Kartor som enbart är målade i svart är svåra att orientera efter.

Mats Engström

Följ ämnen i artikeln