Utan elsparkcyklar blir Paris en vackrare stad
Risken är att vi röstar nej till allt nytt
Det har gått några veckor sedan Paris invånare röstade för att förbjuda uthyrningen av elsparkcyklar. Jag kan inte låta bli att fundera på hur bra det egentligen var?
Låt mig säga att jag skulle ha röstat precis som de 90 procent av parisarna som ville ha bort sparkcyklarna. Jag vet att det finns entusiaster som pratar om ”urban mikromobilitet” eller något annat man säger för att visa att man läst någon termin sociologi eller kulturgeografi, men i mina ögon är de en styggelse.
För det första är de farliga. För ett par år sedan presenterade Transportstyrelsen statistik som visade att olyckorna räknas i hundratals. Farligast tycks det dessutom vara på helgkvällar och nätter. En bra gissning är nog att det har med promillehalten att göra.
För det andra är elsparkcyklar skräpiga. Hela idén är ju att du hyr den där du befinner dig och lämnar den när du är framme. En variant av slit och släng, och väldigt många tycks tolka det där helt bokstavligt.
De ligger dessutom i vägen, och för den som har nedsatt syn blir stadens trottoarer till ett minfält.
Dessutom kan jag inte låta bli att undra vad den här sortens ”service” gör med respekten för varandra? Hur ser man på människorna som bygger sparkcyklarna när man bara plockar åt sig ett fordon och sedan släpper det när det passar? Hur ser man på de som arbetar med att samla ihop dem när det är dags för laddning?
Det låter kanske gammaldags och grinigt, men jag vet inte om jag tycker att det är rätt sätt att använda jordens resurser eller andra människors arbetskraft.
Kort sagt, skulle jag få rösta om sparkcyklarna skulle jag svara ett rungande nej. Och just därför kanske varken jag eller Paris invånare borde rösta om nyheter – som elsparkcyklarna.
Risken är nämligen att vi säger nej, också till sådant som betyder utveckling.
De flesta av oss är nog skeptiska till förändringar. I valet mellan sådant vi känner till och en osäker framtid gör vi det trygga valet. Vi säger nej, och många gånger är det säkert rätt. Men ibland undrar jag om vi ens haft rinnande vatten om saken avgjorts i en folkomröstning.
Problemet är att det inte blir mycket till utveckling om den impulsen får styra. Och tar vi resonemanget vidare, till exempel till lokala folkomröstningar, betyder det dessutom att intresset här och nu slår ut allt vad allmänintresse eller framtid betyder.
Vi vet ju hur det är. Grannarna är alltid skeptiska till nybyggnation i just deras kvarter. Den lokala opinionen gillar nästan aldrig en ny gruva eller en vindkraftspark.
För egen del vet jag att Paris kommer att fortsätta att vara en fantastisk stad, även utan elsparkcyklar. Men jag är faktiskt inte säkert att det var en bra idé att rösta om saken.