Högt pris för att rädda SAS

SAS flyger vidare men  de anställda får betala dyrt.

Fackförbundet Unionens ordförande Cecilia Fahlberg säger att facket har stoppat SAS-ledningens försök att sänka lönerna. Det är inte så konstigt.

Som ordförande i ett av de största fackförbunden är det vad Fahlberg måste säga. Att medge att företaget genom sitt ultimatum tvingat igenom lönesänkningar skulle samtidigt vara att erkänna fackföreningsrörelsens maktlöshet.

Ändå är det naturligtvis precis det som hänt. Kabinpersonalen kan visserligen glädja sig åt att får behålla grundlönen, men arbetstiderna förlängs, pensionsålder höjd och de närmaste årens löneökningar fryser inne.

Piloterna får avstå från en månadslön, får arbeta längre och sänker sina traktamenten.

Ända sedan SAS-chefen Rickard Gustafson gjorde klart att facken fick en knapp vecka på sig att fullt ut acceptera företagets krav har det varit klart vilka som bestämmer.

Diktat om lönesänkningar

Det kommer – som Fahlberg också påpekar – att få konsekvenser både för de anställda och för hela den svenska arbetsmarknaden.

Respekten för centrala kollektivavtal har varit en hörnsten i relationen mellan fack och arbetsgivare. Det är inte meningen att krisande företag ska konkurrera genom att tvinga sina anställda till lönesänkningar.

Det har varit en viktigt för löntagarnas trygghet, men också för företagen. Sänkta löner innebär orättvis konkurrens och att nödvändiga strukturförändringar skjuts på framtiden.

Det betyder inte att fackförbunden skulle ha något slags veto mot kostnadsbesparingar. Tvärt om, fackliga organisationer i Sverige har gång på gång visat att de kan ta ansvar för att hitta lösningar även om det på kort sikt kan gå ut över medlemmarna.

Det som hänt i SAS är något annat. Bolagsledningen har – sannolikt påskyndade av den svenske finansmarknadsministern – ställt ut diktat om lönesänkningar, och tvingat igenom sina villkor.

Till och med från Svenskt Näringsliv lät kommentarerna en smula omtumlade.

Tvingas sänka sina löner

Ledningen för SAS har dock inte handlat i ett vakuum. I det krisande Europa är lönesänkningar just nu en standardingrediens i sparpaketen, och här hemma har kraven på öppningsklausuler som tillåter företag med problem att sänka lönerna blivit allt högljudare.

De fackliga organisationerna har – i stort – lyckats hålla emot. Tills nu.

För trots att Fahlberg och de andra förhandlarnas ansträngningar kvarstår faktum. Priset för att rädda SAS blir att de anställda tvingas sänka sina löner.

Att hindra det från att bli ett mönster som sprider sig är kanske den viktigaste fackliga uppgiften just nu.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln