Busch Thor tar ledartröjan för Trump-högern

När bjällrorna klingade och glöggdoften låg som tätast berättade Ebba Busch Thor (KD) sagor på Aftonbladet debatt. Julen är hotad, varnade hon. En dold kraft, en "myndighetsvänster”, strävar efter att utplåna firandet som vi känner det. ”Ett land utan traditioner är ett tomt och tråkigt land.” skrev Busch Thor. Och det kan man ju hålla med om.

Bevisföremål A var att någon bytt ut ordet ”julskinka” mot ”helgskinka”, bevisföremål B att en forskare på en konferens 2002 skrivit att Sverige saknar ”inhemsk” kultur på en PowerPoint och C att Mona Sahlin (S) sagt att vår kultur är ”midsommarafton och sådana töntiga saker”.

Några minuter med Google visade att alla Ebba Busch Thors exempel verkar vara hämtade från valfri högerpopulistisk Facebook-grupp. Mona Sahlins och den uthängde forskarens uttalanden är tagna ur sina sammanhang och ”Helgskinkan” är en reklamkampanj från Scan som inleds med orden ”Skinka är inte begränsat till julen, tvärtom finns det många speciella tillfällen att förgylla med en smakrik helgskinka.”

Tydligen får grisar kultingar även när det inte är jul och Scan vill sälja skinka året om.

”War on Christmas”

Inom Amerikansk ytterkantshöger uppstår en liknande debatt varje år. Den kallas ”War on Christmas”, kriget mot julen, och den tändande gnistan kan exempelvis vara att någon offentligt säger Happy Holidays i stället för Merry Christmas, alltså God Helg i stället för God jul. Därmed kan högern utmåla det kristna julfirandet som hotat av dolda krafter och så är debatten i gång - varje år.

”War on Christmas” har ursprungligen antisemitiska undertoner, de "dolda krafterna" var judar. I dag har de fått sällskap av muslimer, ateister och allmänna vänstermänniskor som också anklagas för att vilja förstöra julfirandet. För högern i USA, liksom antagligen för Ebba Busch Thor, är debatten mest ett effektivt sätt att polarisera och vinna röster på en mjukare form av nationalism utan att gå hela vägen. Retoriken följer den högerpopulistiska modell som just nu är så vanlig i både USA och Europa där "folket" ställs mot liberala eliter.

Det är svårt att veta hur uthålligt Kristdemokraterna kommer att vara. 2009 lanserade dåvarande partiledaren Göran Hägglund en liknande strategi, han pratade om "verklighetens folk" och i Almedalen skällde han på kulturskribenter som de nya makthavarna. Men Hägglund bottnade nog aldrig riktigt i det högerpopulistiska budskapet och efter valet 2010 var retoriken som bortblåst.

Angrep Aftonbladets ledarsida

Kristdemokraterna har denna höst rört sig allt längre högerut, både i retorik och i politik. I sitt anförande vid statsministeromröstningen om Stefan Löfven (S) angrep Ebba Busch Thor inför en fullsatt riksdag Aftonbladets ledarsida på bästa Trump-manér. Det var lite eljest.

Den budget som M och KD har lagt fram är delvis rena beställningsjobbet från Jimmie Åkesson (SD). A-kassepolitiken har kalibrerats exakt efter SD:s önskningar och nedskärningarna i miljöbudgeten är historiska.

– Det motsvarar 40 procent av våra totala anslag. Min reaktion är att det är väldigt stora neddragningar för miljöverksamheten, sa Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger till SVT Nyheter.

Även skrotandet av Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation reflekterar viktiga delar av SD:s ideologi. När Ebba Busch Thor nu lanserar en egen version av ”War on Christmas” ger hon intryck av att vilja fortsätta med samma strategi. Så här långt åt höger har Kristdemokraterna aldrig legat tidigare, Jimmie Åkesson har fått konkurens om ledarskapet för den svenska Trump-högern. Inför valet till Europaparlamentet den 26 maj betyder det en delvis ny politisk karta. Kanske kan Ebba Busch Thor och partiets toppkandidat i valet, Sara Skyttedal (KD), göra verkliga inbrytningar bland Sverigedemokraternas väljare?

Svåra att skilja åt

Eftersom Jimmie Åkesson går i motsatt riktning och vill göra sitt parti mer rumsrent så kan Sverigedemokrater och Kristdemokrater snart bli ganska svåra att skilja från varandra. KD blir som SD - men med ett mänskligt ansikte.

Rimligen ser Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) vad som håller på att hända med deras forna Allianskompis. Båda partierna beskriver EU-valet som en strid mellan liberala och nationalistiska krafter och under Ebba Busch Thor hamnar Kristdemokraterna allt längre in i fel ringhörna ivrigt påhejad av nättroll och SD:s "alternativmedia". Hennes öppna sinnelag till Sverigedemokraterna borde även påverka regeringsfrågan. Är M och KD pålitliga när de lovar att inte ge SD inflytande över politiken i framtiden? Efter hösten måste man nog vara oändligt godtrogen för att lita på sådana löften.

Värdegemenskap

En bieffekt av Kristdemokraternas, och Moderaternas, högergir är att den visar vilken värdegemenskap som trots allt finns mellan liberaler och Socialdemokrater. När den liberala demokratin och människovärdet utmanas står man på samma sida. Men man förenas även i ett aktivt jämställdhetsarbete och i en ambitiös miljö- och klimatpolitik. Att just dessa områden slaktades i högerns SD-stödda budget var ingen slump.

Det finns frågor där Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna kommer att ha lättare att enas, från antirasism till att hela landet ska leva, till riktiga knäckfrågor där kompromisser krävs, som arbetsrätten. Men alla fyra partier inser vilket hot SD:s politik innebär för vårt samhälle och vårt sätt att leva. Den insikten förpliktar.

Ebba Busch Thor har valt sin väg. Sverige bör välja en annan.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.