Varning för slemma politiker på Instagram
Risken finns att jag spyr i jul
Under det senaste halvåret har jag följt de politiker som lägger upp sina bilder på Instagram. Självklart följer jag mina vänner också. De brukar lägga upp bilder på sina barn och barnbarn, söta kor, den första snön eller ett lyckat kakbak.
Politikerna, däremot, de lägger upp bilder på sig själva.
Ibland tar de en selfie, men oftast har bilden tagits av någon politisk medarbetare. Jag antar att det numera ingår i pressekreterarens jobb att ta slemma bilder på chefen.
Ulf Kristersson ler sällan på Instagram, han kavlar upp ärmarna eller står i skogen och väntar på älg.
Stefan Löfven fotograferas ofta på arbetsplatser, i gul hjälm eller gul väst eller något annat som signalerar jobb. Han ser beslutsam ut och har ofta armarna i kors.
Ulf Kristersson ler sällan på Instagram, han kavlar upp ärmarna eller står i skogen och väntar på älg. Alltid sammanbiten, hela tiden på spänn.
Ebba Bush Thor ler desto mer. Hon visar att hon är mamma och det är ju viktigt för en kristdemokrat.
Annie Lööf är gärna utomhus som den landsbygdspartist hon är. Leker i lövhögar och gå på skogspromenad med familjen.
Jonas Sjöstedt serverar i soppkök medan Per Bolund är ute och cyklar.
Jimmie Åkesson fotograferas ofta i intervjusituationer och signalen är tydlig, Sverigedemokraternas ledare är en efterfrågad man.
Nyamko Sabuni syns inte lika ofta, men annars vimlar Instagram av ministrar,
riksdagsledamöter och allsköns politiker.
Nu befarar jag att alla dessa exhibitionister snart ska önska mig god jul. Det lär bli bilder på politiker i snö, framför granar, bakom bockar eller kanske stirrandes in i en brasa. Hur ska jag som knappt orkar med politikernas tillrättalagda vardagsbilder stå ut med julversionerna? Risken finns att jag spyr i jul.
Menar han att det finns någon som inte tar sprängningar och mord på allvar?
Ibland skriver politikerna några korta rader under sina bilder. ”Min vision är att de samhällen vi bygger ska vara en lösning på klimatutmaningarna och inte en del av problemet”, skriver till exempel Per Bolund under en bild där han står med några byggklossar. Jaha, men vad betyder det egentligen? Om vi ska förbjuda biltrafik eller stoppa byggen i strandnära områden som kan översvämmas, varför skriver han inte det?
Ulf Kristersson går med snabba steg över Plattan i Stockholm. Han biter ihop och under bilden kan jag läsa att ”kampen mot våldet måste tas på större allvar”.
Menar han att det finns någon som inte tar sprängningar och mord på allvar?
Politikerna är nästan lika diffusa när de intervjuas i till exempel SVT:s Agenda. ”Samhället är alltid starkare än brottsligheten”, säger Stefan Löfven. ”Hälften kvar”, säger Ulf Kristersson i en annan intervju och han pratar förstås om skatterna. Politiker använder sig av oneliners, korta talepunkter som de lärt sig utantill och de upprepar dem i stället för att svara på väljarnas och journalisternas frågor. I senaste Agenda var det arbetsmarknadsminister Eva Nordmark som vägrade att svara på reportern Anna Hedenmos rättmätiga fråga.
I en krönika i Dagens Arena skriver Håkan A. Bengtsson om ”talepunkternas tyranni”. Han uppmanar särskilt Socialdemokraterna att släppa sargen och våga prata med väljarna. Efter ett halvår på Instagram vill jag utöka den uppmaningen att gälla samtliga politiker. Jag är dödstrött på alla tillrättalagda bilder och ointressanta talepunkter, vi väljare är faktiskt inte dumma i huvudet. Det är först när ni vågar diskutera samhällsproblemen som politiken blir intressant.
Politik handlar ju inte om att försköna bilden av er maktmänniskor. Politik handlar om att förändra samhället och det kan vi bara göra med största möjliga respekt för varandra.