Alla föräldrar är inte bra föräldrar
Socialtjänsten måste kunna agera utan samtycke
Till sist har vi landat i en rimlig diskussion om det förebyggande arbetet mot gängkriminalitet och extremism. Straffskärpningar och fler fängelseplatser har fått lite mindre utrymme i debatten och skolan, möjligheter till fritidsaktiviteter och socialtjänstens insatser lite mer. Det vill säga det som faktiskt stoppar 10-åringar från att ansluta sig till gängen.
Regeringen har svängt retoriskt under de senaste veckorna även den. Mikael Damberg ägnade exempelvis ett helt debattinlägg åt att kritisera Moderaterna och Ulf Kristersson för att prata för lite skola och för mycket straffskala ifråga om hur vi stoppar nyrekryteringen till gängen. Det är naturligtvis en välkommen förändring från regeringens sida. Precis som det är välkommet att man nu ger Socialstyrelsen i uppdrag att utreda socialtjänstens möjligheter att sätta in öppna åtgärder för barn och unga även när föräldrarna motsätter sig det.
Skydda barnen
Den som vill stoppa nyrekryteringen till gängen måste också skydda barnen, även från föräldrarna.
En populär fras inte minst bland Sverigedemokraternas anhängare är trots det det banala utropet ”Var är föräldrarna?!” som om alla barn växer upp i mönsterfamiljer och alla föräldrar är bra föräldrar.
Så är det såklart inte. I de utsatta områden där gängen växer är det dessutom inte alltid lätt att vara förälder och ta föräldraansvar, ens när viljan och förmågan finns. Barn uppfostras inte heller bara av föräldrarna. Det är därför vi behöver breda reformer för minskad bostadssegregation, ökad inkludering och satsningar på skolan.
Familjen inte helig
Göteborgspolisen har vittnat om att man allt oftare möter föräldrar som tar parti mot dem. Det finns också familjer där föräldrarnas extremism riskerar utsätta barn för fara och direkt skadlig påverkan på deras utveckling. Vilket är fallet oavsett om föräldrarna är IS-anhängare eller nazister. Det finns en rad miljöer som är direkt olämpliga för ett barn att växa upp i, även när ett barn inte far illa fysiskt eller utsätts för verbal och psykisk misshandel.
Därför är det också bra att regeringen lämnar över ett utredningsuppdrag till Socialstyrelsen. Samhället måste klara av att ta ansvar för barn när föräldrarna inte gör det och man måste också klara av att fatta obekväma beslut för att skydda barn. Familjen får inte vara en helig institution politiskt.
Barn ska inte behöva växa upp under villkor som riskerar skada dem.