Ungdomar ska inte fostras av gängen

Vissa kanske minns när Tomas Tobé halvvägs genom mandatperioden kallade till presskonferens om Sveriges förorter. En undersökning som Moderaterna genomfört visade att de utsatta områdena blivit fler. Tobé var upprörd. Men journalisterna på plats påpekade snabbt att ökningen skett mellan 2006-2014, när Moderaterna själva styrde. Inte ens med facit i hand lyckades Moderaterna se vad deras politik förde med sig.

När samordningsminister Ibrahim Baylan i går kallade till presskonferens var det under mindre upphaussade former. Regeringen har sedan tidigare redovisat att de vill motverka segregation genom att fördela 2,2 miljarder kronor årligen mellan 2020-2027 till 32 kommuner. Satsningen inleds under 2018-2019 och trappas sedan upp. I år kan Stockholm få 51 miljoner kronor, Göteborg 33 miljoner och Malmö 22 miljoner.

Gråsossigt trist, men nödvändigt

Några skarpa utfästelser eller nytänkande presenterade inte Baylan, endast en lista över hur mycket respektive kommun kan få söka för att skapa kontinuitet till de segregationsbrytande verksamheterna.
Gråsossigt trist, men förmodligen precis vad som krävs.

"Det får vara slut på småduttandet", lovade Stefan Löfven i sitt tal om förorterna under Järvaveckan. Regeringens satsning är ett första steg för att försöka leva upp till den ambitionen.

Vilka konkreta insatser kommer pengarna gå till? Socialt brottsförebyggande arbete, satsningar för att fler ska gå i förskola, samt språk- och arbetsmarknadsinsatser, svarar Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande i Malmö.

Barn faller genom skyddsnäten

Att vara hård mot brotten men också brottens orsaker är nu en utnött fras i europeisk politik. Budskapet kommer ursprungligen från förre brittiska Labourledaren Tony Blair. Nu har det gjort återkomst i den svenska valrörelsen.

Dels ska samhället ställa höga krav på individer. De som begår brott ska låsas in, i synnerhet de hänsynslösa gängmedlemmarna. Då behövs fler poliser och straffskärpningar, vilket stora delar av svensk politik är överrens om.

Samtidigt måste vi med gemensamma medel bryta rekryteringsgrunden till ny kriminalitet. Redan vid 10-års ålder faller barn genom skyddsnäten och dras in i destruktiva kretsar. Här måste samhället vara starkare. Unga fattiga får inte lämnas i händerna på kriminella grupper. Samtliga kommuner med en problembild måste starta avhopparverksamhet för de som vill lämna brottslighet. Skolan måste vara bättre rekryterare än gängledarna.

Grunden till lyckad integration läggs i skolbänken.