Dra av Juncker spenderbyxorna

Löfvens Europa bygger fler murar men tvingar inte länder att ta något ansvar.

Om vi vill förändra EU är det hög tid att börja ställa krav. Just nu diskuteras nästa långtidsbudget och det är dags att vi börjar engagera oss. När den spikats är det för sent - då är det bara att punga ut.

Bråk om pengar

På den ena sidan i förhandlingen står EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och en lång rad länder som är nettomottagare av EU-pengar. På den andra står vi, Europas snåljåpar, tillsammans med övriga nordiska länder och Tyskland. Mycket pengar försvinner med Storbritannien, därav extra konflikt.

Då känns det märkligt att en av EU:s största utgifter inte är en lösning på något gränsöverskridande problem - en rejäl tårtbit av budgeten går till bönderna.

Om man skulle starta från noll hade budgeten aldrig sett ut så. Istället hade den syftat till att lösa gränsöverskridande problem som länderna inte klarar själva.

Satsar på murar och gränsvakter

Dit hör migration, miljön och handel. Flyktingpolitiken är ett bra exempel på var EU kan göra nytta, men misslyckas totalt.

Socialdemokraternas nya migrationspolitik hänger på att EU tar gemensamt ansvar. Men den föreslagna tredubblingen av migrationsdelen i EU:s nästa budget kommer inte gå till någon förbättrad migrationspolitik. Snarare läggs det mesta på gränsvakter, stärkta stängsel och att skicka tillbaka människor dit de kom ifrån. Löfvens Europa bygger fler murar men tvingar inte länder att ta något ansvar.

Smörar för bönderna

Till onödiga satsningar hör till exempel jordbruksstöd till ungdomars tågluffar. Varför ska EU:s pengar över huvud taget gå till sådant?

Svaret är: tradition och särintressen. En minskning av EU:s stöd till jordbruket betyder inte att vi överger landsbygden. Där EU:s uppdrag tar slut tar nationellt ansvar för regionpolitiken vid. Innan Sverige gick med i EU hade vi ett avreglerat jordbruk som fungerade alldeles utmärkt.

Ställ demokratikrav

När budgeten minskar blir det ännu viktigare att EU ställer krav på sina medlemsländer. Genom att villkora ekonomiskt stöd med krav på pressfrihet, demokrati och oberoende domstolar kan vi tvinga länder som Ungern och Polen att respektera de värderingar de skrev under på när de gick med i EU. Att svenska skattebetalare finansierar avvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i östra Europa är helt bisarrt.

I juni ska våra ministrar diskutera migration och budget med sina motsvarigheter i Bryssel. Då måste de våga säga nej till särintressen och vara tydliga med exakt vad de vill med EU:s migrationspolitik.

Stefan Löfven kan börja med att dra av Jean-Claude Juncker spenderbyxorna.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.