Vinstkrav alarmerar
”Vi medger inga tidigare brister i vår verksamhet.”
Det är slutklämmen i den handlingsplan som SOS Alarm lämnat till Socialstyrelsen efter vårens och försommarens skarpa kritik mot bolaget. En rad personer har blivit nekade ambulansvård efter att de ringt larmnumret 112, som ägs av SOS Alarm.
Det handlar om 23-årige Emil Linnell som dog på sitt hallgolv. Det handlar om en 11-årig flicka som fick en sax inkörd i bröstkorgen. Det handlar om skyttesoldaten Johan Björklund som drabbades av massiv dubbelsidig lunginflammation. Det handlar om en man som gick till fots till akuten och dog av sprucken aorta.
Men några brister erkänner man alltså inte.
De statliga anslagen till SOS Alarm Sverige AB upphörde 1994 och ett år senare blev man ett vinstinriktat företag.
Bolaget ägs till ena hälften av staten och andra häften av Sveriges kommuner och landsting. Ägarnas krav på SOS Alarm är att de ska leverera 12 procents vinstmarginal årligen. 2008 och 2009 gjorde hela koncernen sammanlagt drygt 25 miljoner kronor i vinst. 2010 var summan nere i 1,9 miljoner.
Kraven på vinst tycks ha verkat direkt skadligt på SOS Alarms verksamhet. Under de senaste åren har de svenska landstingen allt oftare riktat kritik mot bolagets brist på kompetens och deras dåliga bemanning. Ringer man 112 besvaras samtalen av folk utan medicinsk grundutbildning som visat sig ge dåliga sjukvårdsråd och inte skickar ambulanser i tid.
Efter årets alla skandaler måste nu staten, kommunerna och landstingen fråga sig vad man vill ha SOS Alarm, en av de viktigaste samhällsfunktionerna, till.
Att huvudfokus för bolaget nu tycks vara att producera vinster åt ägarna i stället för att finnas till för sjuka och nödställda är alarmerande.