Assistenternas upprop drunknade i tystnaden

 Berättelserna om sexuella trakasserier har en sak gemensamt. De handlar om makt och vanmakt.

Vi närmar oss slutet på ett år vars sista månader helt präglades av den rörelse som kallats MeToo. Det gick till slut inte att värja sig. Dagligen fylldes medier - både traditionella och så kallade sociala - med berättelser om hur kvinnor kränkts, förföljts, skadats, förtryckts och hållits tillbaka på sina arbetsplatser.

De mest utsatta

Alla dessa vittneskollektiv - från kulturvärlden via teknikbranschen till idrottarna, journalisterna och byggnadsarbetarna - har visat att vi har ett problem som går djupt in i samhällskroppen. Berättelserna om sexuella trakasserier har en sak gemensamt. De handlar om makt och vanmakt.

Det blev övertydligt i veckan när tidningen Kommunalarbetaren uppmärksammade de personliga assistenternas MeToo-upprop, #hjälpaintestjälpa.

I den här yrkesgruppen - vars jobb där är att hjälpa och stötta personer med funktionshinder - finns det flest anmälningar om arbetssjukdomar orsakade av sexuellt ofredande. På fem år har 43 personliga assistenter anmält arbetssjukdomar orsakade av sexuellt ofredande. I andra yrkesgrupper handlar det om någon enstaka anmälan. Enligt Arbetsmiljöverkets siffror har 14 procent av de personliga assistenterna utsatts för sexuella trakasserier på jobbet.

Ändå så har bara 17 personliga assistenter skrivit under #hjälpaintestjälpa. 17 stycken. Jämför det med de 4 000 jurister som skrev under #medvilkenrätt. Eller de 10 000 läkare som skrev under #utantystnadsplikt.

Till Kommunalarbetaren säger Emma Lindell, som startat uppropet, att många är rädda för att skriva under. Ett assistentbolag ska till och med ha hotat sina anställda med avsked om det skriver under, och få kontaktar facket när de kränks eller trakasseras.

Tystnadskulturen frodas

– Vi arbetar ensamma och vår arbetsplats är brukarens hem. Om brukaren inte är nöjd har vi två veckors uppsägningstid. För många är jobbet som personlig assistent det första jobbet efter gymnasiet, och det kan vara svårt att säga nej om du inte vet vad som gäller, säger Emma Lindell.

Det är en sådan här sorts utsatthet som möjliggör att trakasserier kan fortsätta, att folk inte vågar säga ifrån och att vidrigheter kan begravs.

Vi kommer kunna se tillbaka på MeToo som en sorts befrielserörelse, men för att stoppa trakasserierna och krossa tystnadskulturen måste villkoren i arbetslivet bli mer jämlika. Då handlar det om hyfs och ledarskap, men också om saker som trygga jobb, drägliga arbetsvillkor och rättvisa löner.