Historia Svegfors

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den som gör sig mödan att läsa Mats Svegfors digra utredning, populärt kallad Ansvarskommittén, känner sig förflyttad till 1800-talsfilosofin. Också namnet på utredningen, ”Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft”, skulle kunna vara ett inlån från Friedrich Hegel.

Svegfors följer den gamle tyske tänkarens föreställningar om Staten &ndash ett högre väsende, en organism för sedlighetens och förnuftets försvarare.

Svegfors vill, skriver han,”återsamla staten”. Han vill skapa ”en modell för statlig samordning med ett territoriellt fokus”.

Staten bör vara normerande och ställa upp höga mål för folket och kommunerna. Svegfors vill ha ”en mer renodlad statlig styrning av den kommunala sektorn”. Staten bör ta makten över kommunerna via ”kunskapsstyrning”. Med samma redskap ska staten styra ”över välfärdstjänsterna. För som Svegfors resonerar: det finns en särskild kunskapspotential inom statsapparaten.

Staten ska upprätthålla sin kontroll med hjälp av en ”nationell informationsförsörjning”, underställd statens ”fasta grepp”.

Svegfors vill upprätta ett särskilt råd för övervakning av nationen. ”Staten och den kommunala sektorn”, två abstraktioner, ska förenas. Här nuddar landshövdingen vid en annan stor filosof, nämligen Platon och hans idé om ett särskilt väktarråd.

Svegfors vinkar någon gång mot vår egen tid. Det behövs förbättrade insatser för integration och jämställdhet. Arbetet för dessa mål bör ”fogas in i traditionella strukturer”. Den som undrar över vilka traditionerna är får svar av landshövdingen: de är ”enhetsstatliga.”

Den rekommenderade uppstyckningen av Sverige i sex eller nio delar har främst att göra med ett ”territoriellt perspektiv på staten”. Dess samordning blir bara möjlig om dagens 21 län slukas av historien. Bara då kan staten genomsyra alla delar av landet. Det behövs helt enkelt ”en gemensam geografi inom staten”.

Svegfors är inte direkt missnöjd med dagens centrala makt, den som finns i kanslihuset. Därifrån utövas nämligen ”ett omfattande kontrollspann”. Förbättringar är möjliga genom ”ett systematiskt lärande kring den statliga styrningen”.

Svegfors närmar sig, något skygg, individerna: ”Det behövs bättre metodik i statens styrning och uppföljning, när det gäller medborgarperspektiv”.

Svegfors inspiration kan ledas tillbaka till den djupt konservative filosofen Christopher Jacob Boströms statspositivism. Hos honom, fostrare av statseliten, sammanfaller rättvisan med det rationella statsintresset.

Så mynnar den statliga utredningen ut i en förening över seklerna mellan två idealistiska, konservativa, båda med stark tro på staten: Christopher Jacob Boström, född på 1700-talet, och Mats Svegfors, verksam på 2000-talet.

OS