Rubriker vi verkligen skulle vilja se

Att skapa rubriker är en del av politikernas arbete. Den som vill genomföra sina idéer måste samla stöd och väcka uppmärksamhet. Twitter och alternativmedia i all ära, den som vill sätta den politiska dagordningen måste fånga rubriksättarnas intresse.
I dag har vi samlat några rubriker vi verkligen skulle vilja se, men som dessvärre nog bara kommer att tryckas just här och just nu, så håll till godo.

Carl Schlyter - jag

håller med Gustav

Bråken i det kongressande Miljöpartiet har blivit svensk politiks mest tröttsamma följetång och utifrån har precis alla konflikter en sak gemensam - riksdagsmannen Carl Schlyter.

Oavsett om diskussionen handlar om asylpolitik, miljöpolitik eller rena organisationsfrågor är han alltid redo att anmäla avvikande ståndpunkt.
Mycket riktigt toppar Schlyter också listan över riksdagsledamöter som avsiktligt röstat mot sin partilinje.

Tänk om Carl Schlyter bara en gång kunde meddela att han faktiskt gillar att vara miljöpartist.

Anna Kinberg Batra

- öppna era hjärtan

Att ta över det moderata partiet efter Fredrik Reinfeldt har sannerligen inte varit någon dans på rosor. Vi ska inte upprepa turerna med överrenskommelser, uppsagda överrenskommelser, allianssamarbete och uppsagt allianssamarbete. Vi bara konstaterar att Anna Kinberg Batra haft det svårt, och att hon under tiden monterat ner nästan allt det som gav Moderaterna prefixet “nya”.

Visst skulle det vara fantastiskt om Kinberg Batra bara en gång kunde bejaka sitt partis nära förflutna och ta upp företrädarens vision om ett öppet Sverige.

Stefan Löfven - vapenbyken ska

tvättas ordentligt och offentligt

Ett annat klassiskt yttrande ur historien. Det har gått tretio år sedan mutor, falska slutanvändarintyg och ren smuggling fick Sten Andersson att ryta i mot vapenindustrin. För fem år sedan fick Sten Tolgfors avgå som försvarsminister sedan Sverige byggt en hel raketfabrik i Saudiarabien.

I dag använder delar av regeringen åter en betydande del av sin arbetstid åt att marknadsföra vapen, till exempel till Saudiarabien. Att landets rättsväsende är medeltida, att kvinnoförtrycket är monumentalt och att det saudiska flygvapnet mördar civila i Jemen får inte stå i vägen för en bra affär.

Det skulle behövas en riktigt rejäl genomsköljning.

Annie Lööf - ingen statsrådspost skulle
få mig att dagtinga med mitt samvete

Vi vet, det gick inget vidare för Thorbjörn Fälldin sedan han gjort kärnkraften till en fråga om personlig moral. Men visst befinner sig Annie Lööf i en liknande situation även om det den här gången inte handlar om uran och plutonium. Lööf vill inte regera med Åkessons stöd, eller tillsammans med Stefan Löfven.

Men vi har fortfarande inget svar på frågan hur hon i stället har tänkt sig att hennes idéer ska få en majoritet.

Jan Björklund - lycka till

När Per Ahlmark som arbetsmarknadsminister på 1970-talet avslutade ett besök hos uppsagda arbetare på Ericson i Olofström med de käcka orden “lycka till” togs det inte så väl emot. De skulle passa mycket bättre om Björklund till sist insåg att det är dags att lämna över ledningen för partiet till någon annan.

Jonas Sjöstedt - någon djävla
ordning får det vara i ett parti

Det har snart gått 50 år sedan CH Hermansson tvingades ta till kraftuttryck för att beskriva bråken i Vänsterpartiet Kommunisterna, men även betydligt senare har rapporterna om stormiga interna debatter och upprörda förbundsstyrelsemöten fortsatt att komma från Vänstern.

Men inte längre. Numer är Vänsterpartiet själva sinnebilden av harmoni och kamratlig anda. Egentligen är det antagligen bra, men visst skulle det vara befriande om Jonas Sjöstedt i alla fall någon gång fick ryta ifrån mot interna kritiker.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.