Vem ska tysta SD:are när Zlatan slutat?
Jimmie Åkesson vill inte beskriva Zlatan Ibrahimovic som svensk. "Alla människor som bor i Sverige är inte per automatik svenska", har han hävdat när frågan ställts. Sverigedemokraternas Mattias Karlsson, numera gruppledare i riksdagen, har i sin tur sagt att han inte ser Zlatans kroppsspråk som svenskt.
Ingen kan ta ifrån Zlatan att han besegrat många nejsägare och mycket illvilja genom sin karriär.
I SVT:s nya dokumentär berättar han om det. Om hur det är annorlunda att spela fotboll för den som heter Ibrahimovic i ett pojklag fullt av Svenssons. Om den fattigdom som fortsätter tynga hans hemkvarter i Rosengård.
Skildringen av Zlatans resa från förorten till miljonärsliv är grovt amerikaniserad, den inleds till exempel med kameraflygningar över Rosengård till tonerna av "In the ghetto". Men bakom det ytliga finns ändå mycket att hämta i filmen, särskilt inblickarna i Zlatans syn på Sverige. Den skiljer sig från den bild som förmedlas av bakåtsträvarna.
"Någonstans där under ligger något hat"
Sverigedemokraterna bygger huvuddelen av sin nationalism på att försvara det som de uppfattar som "svenskhet". För SD finns ett rätt och ett fel i hur man bör prata och föra sig, och den som vill vara svensk måste anpassa sig till detta. Det räcker inte att följa Sveriges lagar.
I stället för att sätta en annan bild – en som präglas av hur nyanlända kan stärka Sveriges ekonomi och välfärd genom att jobba och utbilda sig – så har flera partier nu börjat anpassa sig till SD:s retorik.
Zlatan har alltid visat hur larvigt det är att definiera svenskhet som något så ytligt som kroppsspråk eller hyfs. "Någonstans där under ligger något hat", säger han i dokumentären om den rasism han fått uppleva som ett resultat av det.
Ett land i framåtrörelse
Men i stället för att blicka bakåt tittar han framåt. Det nya Sverige ska inte få präglas av de fördomsfulla, men de fördomsfulla ska heller inte uteslutas. "Vi blockar inte någon", som Zlatan själv utrycker det.
Hans bild av Sverige bygger inte på nostalgi eller strikt anpassning, det är ett land som växer i framåtrörelse.
Det må låta som naiv och omöjlig retorik i dagens politiska verklighet. Men det finns inget som säger att det måste vara så framöver. Vi har bara blivit så vana vid att höra om integrationens utmaningar, inte dess möjligheter. Därför är det uppfriskande att höra en person med ett sådant självförtroende som vågar lyfta blicken lite.
Det är inte alltid Zlatan använder sin röst i frågor där han bottnar, men när det kommer till rasism och nationalism vet han vad han pratar om. Förhoppningsvis fortsätter han med det även efter att karriären tagit slut. För några politiker med samma förmåga syns inte för tillfället.
