ÅSIKT

Jacksonfilmen är en lärobok i grooming

Leaving Neverland angår oss alla

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
1 av 2 | Foto: SVT
Ur ”Leaving Neverland”.

“Leaving Neverland” slår ner som en bomb. I såväl Danmark som England har statyer av Michael Jackson tagits bort efter att dokumentären visats.
Det är Wade Robsons och James Safechucks berättelser, två män som var små barn när de genom talang vann plats i superstjärnans liv, och som fått betala ett oerhört pris. Berättelsen börjar ljust, om idoldyrkan och föräldrarnas framtidsdrömmar. “Michael Jackson var större än livet självt”. Men vittnesmålen slutar i mörker. I ångest, depression, missbruk.
Vi får höra hur stjärnan manövrerade sig in i två familjer, och gradvis förförde dem alla med berättelsen om mannen som ville vara en pojke. På ett sätt är fallet fullkomligt unikt, med en stjärnglans så stor att familjerna köper Peter Pan-historien. De har inte känt Michael Jackson i mer än timmar eller dagar när han först får sova ensam med pojkarna. Dörren stängd, övriga familjen i andra rum. Att han sov ensam med små pojkar är ett faktum.

Fruktansvärda detaljer

Dokumentären skildrar hur Jackson effektivt systematiserar och trappar upp övergreppen. Belöningar för sexuella handlingar, Safechucks händer skakar när han håller fram guldringar beströdda med diamanter. Detaljerna är så många och så fruktansvärda, hela vägen till hur en 14-årig Wade Robson beskriver hur han ombeds att skyndsamt gömma kalsonger med blodspår.
Självklart förnekar Jacksons egna läger att detta ska ha hänt, och har stämt tv-bolaget.
Det handlar om ett unikt fall, men dokumentären är också ett skolboksexempel på grooming. En lockande miljö, där allt känns ofarligt. Hur övergreppen beskrivs som kärlekshandlingar, en hemlighet dem emellan. Om de avslöjades skulle de få sitta i fängelse i resten av sina liv, får barnen höra. Föräldrarna som manövreras ut ur bilden. Hur Michael Jackson blir barnens hela värld.
Pedofiler söker sig till eller skapar miljöer där barn vill vara.

Lockade med tv-spel och godis

2018 föll domen mot “pedofilbröderna” i Västernorrland. Fallet handlade om hundratals våldtäkter mot barn och fall av grovt sexuellt utnyttjande av underårig - enorma innehav av barnporr. Strategin var densamma som beskrivs i “Leaving Neverland”. Bröderna, som då var i 35-årsåldern, hade främst riktat in sig på ensamma pojkar och lockat dem med tv-spel, alkohol och pengar, enligt förundersökningen. Flera av barnen berättar om hur bröderna var förebilder och ett av barnen kallar en av bröderna för sin idol. Det handlar om skicklig manipulation, där våldtäkterna normaliserades.
Ensamhet blir till utsatthet. Barn som hungrar efter bekräftelse blir måltavlor, så väl i verkligheten som på nätet. Förtroenden blir till utpressning. Anonymiteten på nätet gör att för få döms.

En av de mest smärtsamma delarna i Robsons och Safechucks berättelse är deras uppenbara skuldkänslor. Skammen över att ha vittnat till Michael Jacksons fördel, och därmed stoppat de barn som vågat anmäla från att få rättslig upprättelse.

Nu lyssnar vi på offren

“Leaving Neverland” beskriver en förövare gömd i en storslagen sagovärld. Den kan på ytan tyckas ha lite med vår verklighet att göra. Men dokumentären kommer i en tid när offer höjer sina röster, och omvärlden äntligen börjar lyssna.
Höjdhoppsstjärnan Patrik Sjöberg har visat stort mod när han uttalat sig om övergreppen han utsattes för av tränaren Viljo Nousiainen. Hans berättelse ledde till att fler drabbade vågade prata om det.
Vittnesmålen påminner om hur vi på alla sätt måste försvåra för förövare att komma åt barn. Vikten av samtal vid köksbordet, om kroppslig integritet, om varningssignaler. Det är ett samtal som måste finnas såväl i skolan som i föreningslivet.

Det samtalet måste också finnas för att den som utsatts ska veta: skammen ligger alltid, alltid hos förövaren.

”Leaving Neverland” visas på Svtplay från 10 mars.

avPernilla Ericson

ARTIKELN HANDLAR OM