Vår anständighet mäts i toapapper
Hamstring riskerar i värsta fall någons liv
Det är lördag eftermiddag och jag står bakom en äldre man i kön på kvarterets ICA-butik. Försynt frågar han kvinnan i kassan om hon vet när det kan tänkas komma in toalettpapper igen.
– I morgon hoppas jag, men jag vet inte, blir svaret. Och det hörs att hon känner med den äldre mannen.
– Nå, än är det ingen fara, säger mannen.
Jag vill så gärna säga att han kan få av mig, att jag kan springa hem och hämta. Men rädslan för att omtanke ska uppfattas som baktanke tar över. Och är det inte lite äckligt att erbjuda någon sitt toapapper? Är det kanske t o m en risk i sig?
Så jag står där och säger ingenting.
I kassakön ser jag för första gången hamstringens effekter i vardagen och vilken risk den innebär.
Köper vi mer än vi behöver för att klara oss under en karantän är det här vi hamnar. I en äldre man som tvingas iväg till butiken igen och ännu en gång exponeras för risken att smittas av coronaviruset.
Under helgen börjar initiativ om handlingshjälp synas i sociala medier, någon bor 50 mil från sina föräldrar och undrar om det finns någon som kan hjälpa dem att handla. För många äldre är kvartersbutiken den enda butiken man har ork och förmåga att gå till. I vissa kommuner kan man få hjälp att handla som del av den kommunala omsorgen.
Men borde inte alla kommuner nu bedriva uppsökande verksamhet gentemot de som genom sin ålder utgör riskgrupp? Att vi hjälper varandra är bra, men alla äldre är inte digitala och alla har inte sociala nätverk att luta sig mot.
Det finns mycket att säga om panikinköpen av toalettpapper som gjorts. Att vi utsatt äldre som vi faktiskt nu har en plikt att skydda är en av dem.
En annan är att vi har dålig koll på vad som egentligen produceras runt om i Sverige.
Träden som tillsammans bildar skog är en av våra stora basindustrier. Vad du ser när du åker genom Sverige är egentligen inte träd. Det är dasspapper, bindor, klänningar, byxor, tidningar och hus som står där på rad.
Är det något vi är bra på att producera i Sverige är det pappersmassaprodukter. Skulle vi veta lite mer om varandra, om hela Sverige, skulle vi därför förmodligen inte bunkra sanitetspapper just nu.
Och vem hade kunnat ana att det var i toalettpapper vår anständighet skulle mätas.