Fler granater kan inte köpas in på Byggmax
Kriget visar att försvarsindustrin behövs
Ingen har planerat för ett krig som det i Ukraina. Fronten har beskrivits som en köttkvarn. Indirekt eld, momentan eldverkan och alla begrepp som präntades in i mig under ett års utbildning på det svenska haubitssystemet 77.
Kriget har blivit en utnötningsstrid, och en fråga om industriell förmåga.
Ukraina klarar inte den striden på egen hand.
I måndags bestämde Pål Jonson och hans kollegor bland EU:s försvarsministrar att Ukraina ska få en miljon artillerigranater det närmaste året. Ulf Kristersson och de andra regeringscheferna ska bekräfta beslutet idag.
Om jag förstår saken rätt handlar det om ammunition till 15,5 centimeters haubitsar. EU-kommissionen ska stå för upphandlingen. Som med vaccinet under pandemin.
Artillerigranater låter kanske inte så avancerat. En dum kanonkula.
Det var inte sant ens för 40 år sedan.
På den tiden skapade försvarsindustrin ett slags kulturkrig. Jag bodde i Karlskoga och befann mig vid ”ground zero”. Alla, från socialdemokratiska partisekreterare till komiker från Västergötland, hade åsikter om smuggling och mutor.
Redan då var en skarp haubitsgranat drygt 42 kilo avancerad industriell dödsbringare. Åtta kilo trotyl och ett hölje som noggrant byggts för att sprida splitter som en förödande gardin över målområdet.
Under det år jag utbildades till artillerist såg jag bara skarpa granater användas vi några enstaka tillfällen. Vardagen handlade om instickspipor och 10,5 centrimeters övningsgranater.
Idag kan artillerigranater göra oändligt mycket mer än i början av 1980-talet.
En miljon granater. En rund och bra siffra
En miljon granater. En rund och bra siffra. Prislappen är satt till två miljarder euro. Ännu en rund siffra.
I ett första steg ska granaterna hämtas ur ländernas mobbförråd. I ett andra ska ny ammunition handlas in och till sist ska vapenfabrikerna öka sin produktion.
Frågan är hur det kommer att fungera. Den svenska försvarsindustrin har redan varnat för att det tar tid att leverera nya beställningar. Vapenfabriker kan möjligen köras i skift, men då måste det finnas personal.
Elektronik ska beställas, granathylsor gjutas och sprängmedel produceras.
Dessutom är vapenmarknaden glödhet. Hela världen skriker efter säkerhet.
Under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister fanns en idé om hur vårt krympande försvar skulle utrustas. Vapen och annat skulle köpas ”från hyllan”. Lite som att handla på Byggmax.
Det fungerade inte då. Och det är tveksamt hur det kommer att fungera nu.
Det kan ta tid att fylla på Europas lager av 15,5 centimeters granater.
Efter det ryska överfallet på Ukraina har svenska politiker dragit slutsatsen att vi behöver vara med i Nato. Nästa insikt borde kanske vara att vi behöver hålla oss med en starkare försvarsindustri, även om det kan kännas som pengar i sjön vissa dagar.