Vad är det för odjur vi har att göra med?

Mordet på mamman i Malmö visar att dagens kriminalpolitik inte räcker

Morden i Malmö och Vällingby måste bli en väckarklocka

Detaljerna är viktigast, det vet alla politiker – koncentrerad blick, perfekt hår, en uppknäppt skjorta utan slips. Att den politiske tjänstemannen till höger i bild har tre mobiltelefoner, backslick och en liten näsduk i bröstfickan spelar ingen roll. Allt ljus är på Politikern som visar Handlingskraft.

De två poliserna ser ut att skruva på sig. Kanske har de annat att göra, det är troligt mitt i en mordutredning. Eller kanske vill de inte vara statister när Johan Forssell (M) dagen efter mordet i Malmö på en mamma med en bebis i famnen skrev på Twitter: ”Det blir tydligt på plats att det krävs både polisiära åtgärder och politisk handlingskraft.”.

Nyckelorden är "på plats".

Bilden på Johan Forsell som Moderaterna spred i tisdags säger mycket om dagens politik. Deras första tanke verkar ha varit att få ett fototillfälle.

Och oppositionen var inte de enda som tog i rejält. Justitieminister Morgan Johansson (S) kallade gärningsmannen för "odjur" och lovade att jaga honom till "världens ände".

I skuggan av politiken har polisen arbetat snabbt och effektivt. Ett vapen har hittats och en person sitter häktad för medhjälp till mord.
Men inte ens två dygn efter skotten i Malmö mördades en 18-årig kvinna i Vällingby.

– Det var minst tre skott och de kom från ett automatvapen. Jag vet hur en pistol låter och det var det inte, sa ett vittne till Aftonbladet.

Vi vet inte varför kvinnorna sköts och ännu några dagar kommer medias kameror att följa jakten på de skyldiga. Men vi vet att det grova våldet, skjutningarna, sprängningarna och gängkrigen håller på att fräta sönder vårt samhälles väv.

2015 dog Luna, 4, när familjens bil sprängdes vid Torslanda i Göteborg på väg från en fisketur. Året efter dödades Yuusuf, 8, när någon kastade in en handgranat i lägenheten där han sov. Förra året sköt personer i två olika bilar på varandra under en vansinnesfärd längs E18 i västra Stockholm. Vad är det för monster vi har att göra med?

Stefan Hector, chef för operativa enheten på NOA

Stefan Hector är chef för operativa enheten på NOA, den del av polisen som tidigare hette Rikskriminalen. Tidigare var han operativ chef för polisen i Västerort där bland annat stadsdelarna Rinkeby, Tensta och Husby ligger.

– Det som hänt är oerhört tragiskt. Men det vi måste förstå är att det är en gradvis upptrappning av våldet sedan kanske femton år tillbaka. Det finns heller ingen quick fix, säger han.

I centrum för problematiken står en grupp unga män som vuxit upp i utsatta områden och helt saknar framtidstro samtidigt som de har högt våldskapital och en bristande konsekvensanalys.

– En kriminell karriär kan många gånger vara det enda som återstår. Sen kan själva våldet för stunden handla om olika saker, marknadsandelar i narkotikahandel, att någon hotar dem, låg impulskontroll eller att de vill avancera inom de kriminella nätverken. Ibland alla fyra drivkrafterna.

Brottsförebyggande rådet, Brå, publicerade i våras en studie, "Skjutningar i kriminella miljöer", där de djupintervjuade de inblandade personerna själva. Gärningsmännen framstår inte som monster utan snarast som rationella aktörer i en bisarr miljö.

Skjutningarna är nära kopplade till kriminella marknader för narkotika, främst cannabis och kokain, samt för skjutvapen. Kring dessa sker en kapprustning, en "inflationsprocess", där allt mer våld krävs för att bevara sin position eller status.

Intervjupersonerna beskriver själva en bakgrund i trasiga familjer och misslyckad skola där de tidigt såg upp till kriminella som förebilder. "Kom in i det här [kriminalitet] i sextonårsåldern, började se upp till dom andra. Du vet, klockor, kedjor, pengar, tjejer, som alla andra."

Längtan efter revansch verkar ständigt närvarande. ”vi invandrare, vi känner oss kanske som lite lägre status, du vet. Vi känner oss inte som en del av Sverige, så här, generellt”.

Centerpartiet vill tillsätta en ”Trygghetsberedning” med alla politiska partier för att utreda och ta fram förslag mot den grova brottsligheten. Förebilden är Försvarsberedningen. Det är ingen dum idé, precis som försvarspolitiken är brottsbekämpning ett gemensamt misslyckande över blockgränsen sedan lång tid tillbaka.

Enligt Stefan Hector behövs i grunden två saker för att polisen bättre ska kunna göra sitt jobb, de behöver bli fler och få bättre verktyg.

– Tillväxt i polisen är helt nödvändig, det ger oss möjlighet att kraftsamla, det ger en handlingsfrihet, säger han.

På kort sikt skulle en väg framåt kunna vara kraftsamling där alla tillgängliga resurser prioriteras till att lagföra tongivande grovt kriminella och därmed neutralisera kriminella nätverk. Brottslingar som sitter inlåsta begår helt enkelt färre brott. Men det skulle i så fall ske på bekostnad av att mindre grova brott prioriteras lägre. Accepterar politikerna och svenska folket det?

Det är svårt att veta men de senaste fem åren har kursen lagts om. När Stefan Löfven (S) tillträdde gick ungefär 300 personer på polishögskolan, nu är det 939. En ny polisutbildning i Borås har öppnats och i veckan startar ytterligare en i Malmö. Målet är 10 000 fler polisanställda. Straffen för grovt vapenbrott har skärpts och man har försökt stoppa vapensmugglingen genom resurser till Tullverket och samarbete med Serbien och Moldavien. Bland annat.

Men skotten i Malmö och Vällingby är en påminnelse om att det inte räcker.

En Trygghetsberedning skulle behöva diskutera en rad heliga kor, från att införa brottsprovokation och att förskjuta avvägningen mellan personlig integritet och kameraövervakning, signalspaning och hemlig dataavläsning till frågor om straffbarhetsåldern behöver sänkas från 15 år.

Men även socialtjänstens och skolans roll måste diskuteras, om framtida brottsligar ska kunna stoppas är det där det måste ske. Satsningen på 10 000 fler polisanställda behöver i så fall kompletteras med riktade miljarder till nya socialsekreterare och specialutbildad skolpersonal.

Precis som för totalförsvaret behövs en ny stor kompromiss mellan höger och vänster om utvecklingen ska kunna brytas. I dag står polisen ofta ensam i utsatta områden när både företag, kommunen och andra myndigheter flytt. I skuggorna växer utanförskapet, hatet och hopplösheten.

Det starka samhället behöver återta kontrollen.