Inte riktigt klokt att sänka skatten för rika

Magdalena Andersson och Stefan Löfven måste sänka skatten för de stenrika för att få styra Sverige. Det har C och L bestämt.

Klyftorna mellan rika och fattiga växer i Sverige och inkomstskillnaderna i Sverige har växt till de största på flera decennier. I veckan kunde Aftonbladet redovisa en sammanställning som visar att de som har välavlönade jobb och stora kapitalinkomster tjänar allt mer samtidigt som stora grupper av vanliga löntagare halkar efter. Barnskötare, köksbiträden, industriarbetare och butikspersonal får vara glada om deras realinkomster alls ökar, medan etablissemanget drar in rekordersättningar och höga avkastningar på kapitaltillgångar och aktieutdelningar.

Inte rättvist

Ny statistik från USA:s centralbank är ännu mer brutal: sedan 1989 har den rikaste procenten blivit 21 biljoner dollar rikare. De i den nedersta halvan av förmögenhetsfördelningen har i stället blivit 900 miljarder dollar fattigare.
I en artikel i New York Magazine frågar sig skribenten Eric Levitz om ett ekonomiskt system som fördelar välstånd på det här sättet verkligen är i linje med vad amerikanerna uppfattar som sunt förnuft.

Anser en hederlig medborgare att den rikaste procenten under de tre senaste decennierna har bidragit med 21 biljoner dollar mer till landets välbefinnande än de fattigaste 50 procenten har?

Tycker vanligt folk att arbetarklassen – som i 30 år lagat restaurangmiddagar, städat toaletter, tagit hand om landets barn, skördat grödor, packat upp varor i butikshyllor – tillsammans producerat en smula av det värde som advokater, aktiemäklare, riskkkapitalister och stenrika arvtagare gjort?

De där frågorna kan vi gott ställa oss i Sverige också. Är det rimligt att vi avskaffat fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt och samtidigt försämrat de ekonomiska villkoren för pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa?

Politikens svar tycks vara ja.

Välfärden inför stora utmaningar

Det totala skatteuttaget har sänkts väsentligt i Sverige sedan början av 1990-talet och i dag skickar regeringen ut förslaget om avskaffad värnskatt på remiss.

Värnskatten är en statlig inkomstskatt för de som tjänar över 59 000 kronor i månaden. De stora vinnarna på det finns i rika storstadskommuner som Täby, Lidingö, Vaxholm, Lomma och Vellinge. I Danderyd har mer än hälften av männen så hög inkomst att de betalar värnskatt. I Munkfors och Dorotea finns det å andra sidan inte en enda kvinna som tjänar tillräckligt mycket för att påverkas.

I åratal har politikerna sparat i ladorna och lagt pengar på hög. Svenskarnas krav på att skola, sjukvård och omsorg ska fungera har viftats bort med att det är viktigt att hålla budget och att bygga upp ett reformutrymme.

Samtidigt rapporteras det nästan dagligen att välfärden, inte minst ute i kommunerna, står inför väldiga utmaningar. Det behövs oerhörda resurser för att klara omsorgen om de äldre, vården av de sjuka och undervisningen av barn och ungdomar.

För våra politiker borde det sunda förnuftet vara att göra något åt det här genom att låta de som vunnit på de senaste årtiondenas växande klyftor vara med och betala.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.