Ska skolan styras av marknadskrafterna?
Det ligger förväntan i luften en skolstartsvecka som denna. Att träffa nya kamrater och lärare, eller att återse gamla. Nya ämnen och böcker, ett nytt schema med håltimmar och raster.
Samtidigt debatteras precis som vanligt skolans problem, men som omväxling är det inte ”flummig” pedagogik eller strängare kunskapskrav som står i centrum. För en gångs skull har inte utbildningsministerns vurm för kvarsittning fått prägla bilden av skolan.
I stället diskuteras faktiskt effekterna av det systemskifte den svenska skolan genomgått, ett skifte präglat av privatisering och valfrihet.
Vi har fått ett skolsystem som i allt större utsträckning lutar sig mot marknadens logik.
De båda forskarna Magnus Henrekson och Jonas Vlachos beskrev i går, i en debattartikel i Dagens Nyheter, en av effekterna. På tio år har andelen elever som lämnade gymnasiet med toppbetyg i alla ämnen ökat 28 gånger. Överlägset vanligast med toppbetyg är det på privata gymnasieskolor, framför allt i storstäderna.
Det skulle självfallet kunna bero på att studenterna blivit duktigare eller att undervisningen revolutionerats. Dessvärre är det inte mycket som talar för de förklaringarna. Den slutsats Henrekson och Vlachos drar är i stället att höga betyg blivit ett konkurrensmedel, ett sätt att locka studenter och därmed ekonomiska resurser till skolan.
Dagens Nyheter kunde i går också
beskriva en annan av skolvalets konsekvenser, kaoset inför skolstarten. Ansvaret ligger på den kommunala skolan, men rektorerna får vänta i det längsta på besked om eleverna verkligen kommer. Valfriheten innebär dessutom att skolbytandet fortsätter långt in på terminen.
Självfallet innebär det osäkerhet och oro. Problemen blir pedagogiska, men också organisatoriska och inte minst ekonomiska. Kostnaderna för det grundläggande uppdraget – att erbjuda alla barn skolgång – hamnar nämligen hos kommunen, men det gör inte pengarna.
Lägg till detta nyhetsrapporter om privata skolor som går i konkurs.
Inför höstens skolstart kommer fem fristående gymnasieskolor inte att kunna starta som en följd av ekonomiska problem. Det senaste exemplet är Doctrinagymnasiet i Uppsala, där konkursförvaltaren i förra veckan tvingades hänvisa eleverna till kommunala skolor.
Ändå återstår kanske de största frågorna kring privatiseringen av skolväsendet, de som handlar om integration, samhällsgemenskap och alla barns rätt till en likvärdig utbildning. Det är frågor som knappast låter sig besvaras med lovsånger till marknadskrafterna, eller med utbildningsministerns allt flitigare inspektionsverksamhet.
När Stockholms oppositionsråd Carin Jämtin för några veckor sedan ifrågasatte utdelningen av vinst från friskolorna är det knappast sista ordet om privatiseringen. Jämtins utspel borde tvärt om bli startpunkten på en debatt om hur skolan åter ska bli ett verktyg för ett mer jämlikt samhälle.