Marie Kondo-febern och de 73-punkterna

Städgurun Marie Kondo gör succé med den egna Netflix-serien.

Jag är hemma förkyld, jobbar framför datorn, men snoret rinner så ymnigt att det för ett tag nästan överskuggar regeringsbildningen som håller på att avslutas. Stundtals är jag är febrig, ligger på soffan och läser manus på datorn. Går ut i köket för att göra te. Sätter på radion och hamnar mitt i ett inslag om städning med hon gurun, Marie Kondo.

Det är som att varje program handlar om Marie Kondo. Nu när talmannen försvunnit ur bild och, den vita månaden känns lång och oxveckorna känns omänskligt kalla tycks det mediala etablissemanget ha bestämt sig för att det är städning vi ska bry oss om. Det är ett järtecken.

Pensionärernas påökning

Jag trycker i mig ett par Alvedon och bestämmer mig för att gå ut och handla lite medan det är ljust. I apotekskön bråkar personalen med två pensionärer som inte har rätt rabattkort med sig. Den ena gubben säger till den andra på väg ut: ”Man fick i varje fall påökt, höhö.” ”Va”, svarar hans polare. ”Ja, 160 spänn blev det.”

Hur pensionärerna reagerar när de träffar sina vuxna barn och om dessa är höginkomsttagare, inse att de får betydligt mer, fast de knappast behöver det och snart också göds med borttagen värnskatt, vill jag inte tänka på. Det är som LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson sa, fördelningsprofilen på fyrpartiuppgörelsen är ”jävligt omodern”.

Inga ”sparks” av nya regeringen

Hemma igen är Marie Kondo på radion. Jag bestämmer mig för att köra hennes metod på den nya regeringen. Tittar på statsråden en efter en. En ser ny ut, men det visar sig bara vara Mikael Damberg som fått skägg. Nej inga ”sparks” som ger mig den glädje jag borde känna. Jag tackar dem och går vidare. På mitt skrivbord ligger en utskrift av 73-punktsöverenskommelsen. Varje punkt granskar jag som Kondo: Ger detta mig glädje? Svaret är mestadels nej. Inget gör mig glad. Så jag säger tack för den här tiden till tredubblat RUT-bidrag, borttagen värnskatt och marknadshyror.
Ewa Stenberg i DN hyllar däremot Stefan Löfvens överenskommelse med mittenpartierna. Nu blir han historisk. Risken är att hon får rätt om detta program blir en dödskyss för LO-medlemmarnas stöd till socialdemokratin. I senaste valet fick S bara 41 procent av LO-medlemmarnas röster och SD som fick 26 procent vädrar morgonluft och har redan börjat jabba från vänster. Åkesson bjöd nog på tårta när Stefan Löfven återvalts.

Rosornas krig på nytt

LO-ekonomerna med Ola Pettersson i spetsen varnade också (SvD 22/1) i ordalag som inte hörts sedan Rosornas krig på 1990-talet för inriktningen. ”Vår syn är att de fyra partiernas program inte kommer att lösa Sveriges problem. I stället riskerar de att fördjupas.”
Kanske kommer LO-facken inse det SAF insåg på 1970-talet. Kampen om den ideologiska inriktningen kan inte överlåtas till partiet ensamt. Facken måste in och ta kampen om idéerna. Plötsligt sprakar det till. Plötsligt känner jag om inte glädje, så hopp.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.