Det är inte hundarna som borde skällas ut
Den senaste veckan har radioprogrammet Kaliber rapporterat om försvarsmaktens inköp av schäferhundar till sitt avelsprogram. Det har blivit dyra vovvar, visar det sig.
För schäferhundar som enligt experter borde ha kostat runt 20 000 kronor har försvaret generöst betalat ungefär tio gånger så mycket. Någon traditionell upphandling har förstås inte genomförts.
I en minnesvärd kommentar förklarade en chef inom Försvaret i förra veckan att hundarna borde jämställas med personalen.
“Vi upphandlar ju inte heller våra medarbetare.”
Kompetenta specialister
Försvarets och polisens tjänstehundar är förstås inte “medarbetare”. Däremot är de extremt kompetenta specialister som både avlats och tränats för att utföra sina uppgifter. De ska vakta försvarsanläggningar, söka efter försvunna människor och hitta bomber.
En tjänstehund kan helt enkelt inte jämföras med en sällskapshund som behöver vara rumsren och helst inte ska tugga i sig möblerna.
En välutbildad tjänstehund är värd varenda krona den kostar, och en avelshund är förstås ännu värdefullare.
Dessutom handlar det egentligen inte om några enorma pengar. Enligt Kaliber har Försvaret mellan 2006 och 2014 handlat schäferhundar för tolv miljoner kronor. I de här sammanhangen skulle det kunna hamna på felräkningskontot.
Rena guldgruvan
I hunduppfödningsbranschen kan tolv miljoner kronor däremot vara rena guldgruvan. Och som alltid drar snabba pengar till sig opportunister.
I dag berättar Sveriges Radio om en dansk hundhandlare - en av Försvarets stora leverantörer - som köpt en schäfertik för mindre än 20 000 kronor av en tysk uppfödare. En månad senare betalade det svenska försvaret ungefär 250 000 kronor för samma hund.
Reglerna för hur skattepengar ska kunna användas kan uppfattas som både krångliga och byråkratiska. Allt låter sig inte beskrivas i pengar. Upphandling, tydliga villkor och öppenhet tar tid.
Dessutom leder det ofta till bråk. Men det finns faktiskt inget alternativ.
Kanske är historien om Försvarets avelsprogram för tjänstehundar ett exempel i det lilla på varför reglerna behövs. Varför det inte fungerar att lämna över vår gemensamma plånbok till någon som ska ut och handla. Inte ens när det handlar om schäferhundar.